Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Det känns som att få Nobelpriset”

Kjell Höglund fotograferad 2005.Foto: LARS EPSTEIN / DN
Cornelis Vreeswijk 1978.Foto: LASSE OLSSON / DN

Årets Cornelis Vreeswijk-stipendium går till en av Sveriges mest mytomspunna och egensinniga trubadurer.

Kalle Lind nystar i det förflutna tillsammans med pristagaren Kjell Höglund och hans livskamrat Clary.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

CORNELISPRISET. På vägen till Shangri-La passerar man Brustna Drömmars Boulevard. Där kan man ta in på Hotell Intim, dricka holländsk genever och känna blåsten från Genesarets sjö.

Kjell Höglunds sångpoesi är full av platser, drömda och verkliga, och detaljer, vardagliga och mytologiska. Sot och smuts på fönsterbrädet blandas med sfinxens båda framben, Sokrates och Brigitte Bardot samsas med skurkar, helgon och vanligt folk. I sången om sin egen begravning nämner han att en hundjävel pinkar på kistan. Prosan är ständigt närvarande i poesin.

Ibland låter han som oraklet i Delfi, ibland som en kille på barstolen bredvid din, oftast som båda samtidigt.

 

Juryns motivering

Årets pristagare är en grubblare och levnadskonstnär vars verk har påverkat generationer av svenska musiker.

En både dunkel och diskbänksrealistisk diktare vars esoteriska humor kastar sig mellan Bibelns gestalter och bardiskens spöken, mellan skurkar, helgon och vanligt folk.

Hans unika röst från våningen ovanför kommer aldrig att bli gammal och reaktionär, och vi kommer aldrig att vänja oss.

Cornelis Vreeswijk-stipendiet år 2020 tilldelas en av de stora – Kjell Höglund.

I juryn ingår: Martin Aagård, Silas Bäckström, Jens Liljestrand och Anders Pethrus.

 

Ska man definiera Kjell Höglunds egensinne så är definitionen just ”egensinne”. Ingens tumavtryck är personligare, ingen har gått så egna vägar. Varje svensk fyrtiotalistman som någonsin har passerat en gitarr är inspirerad av Bob Dylan, men bara Höglund har helt tagit efter His Bobness förmåga att förbrylla och förvirra genom att dyka upp i nya skepnader och utmana den publik som trodde att de kände honom. Hårdrock, hiphopbeats, synthorgier – intet har varit Höglund främmande. Textmässigt har han behandlat varje tänkbar aspekt av filosofin, litteraturen och varandet. Vilket inte hindrat honom från att skriva larviga allsångslåtar om en stor stark.

Även människan Höglund har omgärdats av myter. Det sägs att han i tre års tid hade en lekstuga som sin bostadsadress. Det heter att han bott en längre tid i Danmark och studerat mystikern Martinus idéer på plats. Fakta är att han är fil. kand. i sociologi, pedagogik och praktisk filosofi samt den jämtländska republikens officielle schaman. Och att han inledde sin karriär 1971 med att för egna pengar spela in och trycka upp lp:n ”Undran”, som han också själv gick runt och sålde från en barnvagn.

Kjell Höglund 1996.Foto: LARSERIK LINDÉN / GT ARKIV 77482

Nuförtiden har Kjell Höglund lämnat Shangri-La, Genesarets sjö och lekstugan för Västerås. Där för han ett stilla liv tillsammans med sin högt älskade Clary och vill ogärna bli uppmärksammad. Han gör ett undantag när det gäller Cornelis Vreeswijk-stipendiet, som han mottar i Stockholm 8 augusti. Jag får några minuter i telefon.

Gratulerar till Cornelisstipendiet, Kjell! 

Kjell: Tack! Det känns mycket hedrande. (Clary berättar senare att Kjell utbrustit ”det känns som att få Nobelpriset!” när han fick beskedet.)

Har du någon relation till Cornelis?

Kjell: Inte annat än att jag tyckte om honom. Jag såg honom en enda gång, i Västervik. 

På visfestivalen alltså? Du såg honom uppträda?

Kjell: Nej, han gick förbi i folkvimlet bara.

Har du tagit intryck av honom?

Kjell: Jag tror det. Det låter väldigt troligt. Jag gillade hans låtar och grejer. 

 

Cornelis Vreeswijk-stipendiet:

Cornelis Vreeswijk (1937-1987) var en legendarisk nederländsk-svensk trubadur och kompositör. Sedan 1988 delas Cornelis Vreeswijk-stipendiet ut i hans namn.

Bland tidigare pristagare kan nämnas Monica Zetterlund, Stefan Sundström, Louise Hoffsten, Olle Ljungström, Thorsten Flinck och Lill Lindfors.

Prissumman för 2020 är 500 000 kronor.

 

Annars tänker man att den artist som gjort störst intryck på dig är Bob Dylan?

Kjell: O ja! Han var lite grann idol.

Har du någon annan förebild?

Kjell: Där får jag fråga min fru … Clary! Har jag någon annan förebild?

Clary (i bakgrunden): Nej! Bara Bob Dylan!

Har Clary bättre koll än du?

Clary (i bakgrunden): Absolut!

Kjell: ”Absolut”, säger min fru. Jag är så att säga en förvirrad människa.

Clary (i bakgrunden): Mycket.

Kjell: ”Mycket”, säger min fru.

Du har sagt att du är färdig med skrivandet?

Kjell: Nja, det har blivit mindre och mindre för varje år. Det är inget tvärslut. Det är inget beslut egentligen, det har bara blivit så.

Man får ibland ett intryck av att du varit en något motvillig artist?

Kjell: (Frågar Clary.) … ”Nej”, säger min fru. Jag är sån som människa.

[Artisten och producenten] Johan Johansson hävdar att han fick muta dig med middagar för att få spela in din senaste fullängdare, ”Pandoras ask” (2006)?

Kjell: Nej, det är inte sant … (Clary säger något.) Jo, förresten, det tror min fru kan stämma. Så det stämmer kanske. Johan talar sanning.

Har Johan varit dig till hjälp under åren?

Kjell: O ja! Han hjälper många människor! Han är dessutom mycket trevlig.

Där har Kjell sagt det viktiga och räcker helt sonika över luren till Clary. Hon berättar att de båda träffades för åtta år sedan på en restaurang i Västerås: ”Han halkade i en trappa och jag tog emot honom.” Hon bjöd hem honom till sig utan att veta vem han var. När hon berättade för en väninna att hon skulle få besök av en kille som hette Kjell Höglund sa väninnan: ”Va? Han har ju skrivit ’Kärleksdans i Provence’! Den som du tycker så mycket om!” Clary svarade förvånat: ”Är det han?” Sedan dess har det varit de.

 

Det här är Kjell Höglund

Kjell Örjan Höglund föddes i Östersund 1945 och är huvudsakligen uppväxt i Rossön.

Han har gett ut 14 lp-skivor, oftast i nära samarbete med producenten Janne Hansson. Lp:n ”Höglund forever” (1992) grammisnominerades för bästa manliga popalbum.

Dessutom har han gett ut två sångsamlingar och fyra längre religiös-ockulta essäer.

Några av hans mest kända låtar är ”Genesarets sjö”, ”Jag hör hur dom ligger med varandra i våningen ovanför”, ”En stor stark” och ”Man vänjer sig”.

Höglund har tolkats av Sven-Ingvars, Mattias Alkberg, Eva Dahlgren, Maritza Horn, Lill Lindfors, Marie Bergman, Leif Andrée och Lars Demian. 

Han omnämns i låten ””Är du fortfarande arg” av Annika Norlin (Säkert!): ”Jag såg Kjell Höglund, jag önskar jag var han.”

 

Det måste finnas saker i Kjells tidigare liv som du undrar över? Han har ju varit med om mycket …

Clary: Ojojoj! Hur han har rest och hur han har varit med om! Han har letat efter förbundsarken på Sicilien och besökt pyramiderna i Egypten – men kommer inte ihåg något! Det är så mycket som jag skulle vilja ha reda på, men som jag inte får. 

Trots att han varit med så länge har han många unga fans …

CH: Och det är han skitstolt över! Vi var på Kväll Höglund [klubb i Stockholm som enbart spelar Höglundlåtar] – helt otroligt! Vi trodde ju det skulle vara gamla och medelålders, men det var ju barn och ungdomar! De var som vilda: ”Vi älskar dig, Kjell!” Han fick skriva autografer på magen!

Kjell Höglund 1986.Foto: Kamerareportage/TT

Finns det någon av hans många låtar som han tycker är särskilt viktig?

Clary/Kjell (i bakgrunden): ”Genesarets sjö”. 

Clary (till Kjell): Och sen är det väl den där jäkla ”Häxprocessen”?

Kjell (till Clary): Nja, den är jag inte så förtjust i. Den är bra men för lång.

”Häxprocess” (1973) är en drygt 15 minuter lång uppgörelse med mänsklighetens vana att peka ut syndabockar. Bredvid den känns ”Genesarets sjö” (1983) med sina sex minuters staplande av bilder kraftigt koncentrerad.

Har ”Genesarets sjö” någon särskild tillkomsthistoria?

Kjell (i bakgrunden): Nej, ingen särskild. Men den är bra.

Clary (till Kjell): Den är lite biblisk …

Kjell (i bakgrunden): Den är biblisk – det var bra formulerat! Ta det!

”Genesarets sjö” är skriven av en uppenbart beläst människa. Läser han fortfarande?

Clary: Absolut ingenting! Inte ens en tidning! När han skulle flytta in hos mig så var min familj hemma hos honom och de hade aldrig sett så mycket böcker. Från golv till tak! Och mycket på engelska, eftersom ockulta skrifter inte fanns översatta i så stor utsträckning. Han har ju läst något alldeles enormt. Och det är kanske därför hjärnan är slut.

(Kjell i bakgrunden skrattar gott.)

Kjell Höglund spelar ombord på Silja Festival under en specialkryssning med "proggmusik" 2003.Foto: ANN-SOFI ROSENKVIST / DN

Kommer vi någonsin att få höra honom spela igen?

Clary: Aldrig mer! Gitarren hänger på väggen och han har inte petat på den. Jag tror inte att han kan spela längre. Han gjorde ett framträdande på Västerviks visfestival 2013. Vi var i stan för att hälsa på mitt barnbarn, och då skvallrade hon för Johan Johansson att Kjell var i Västervik så Johan bjöd in Kjell som hemlig gäst. Johan kompade och hade skrivit ut texten till ”Genesarets sjö”, för den har ju Kjell aldrig lärt sig utantill. 

Jag var med under den där spelningen i Västerviks borgruin. Artistiskt var det inget att skriva hem om: Kjell satt på en stol och sjöng från ett papper. Ändå var det, som det brukar heta, magiskt. Den kvällen hörde jag minst 15 människor beskriva hur håret rest sig på deras armar.

Var det sista spelningen?

Clary: Nej, sen har han uppträtt en gång på Bankiren här i Västerås, när Mikael Ramel och Wille Crafoord gav honom sitt pris ”legitimerad legend”. Men sen var det slut! Ja, fy fasen!

Så vi får inte höra honom spela under prisutdelningen?

Clary: Nej, men vi kommer dit! Johan har lovat att hämta oss här i Västerås.

 

 

Kalle Lind är journalist, författare och medarbetare på Expressens kultursida. Han driver även SR-podden ”Snedtänkt”.