Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Det hisnande allvaret hos Cirkus Cirkör

"Att hålla balansen, att falla fritt och i sista sekund fångas upp av sinnrikt lindade linor, att hålla många bollar i luften - metaforerna regnar över poetisk, rik, allvarlig men underhållande nycirkus." Foto: Matsbacker / MATS BÄCKER

Cirkus Cirkörs "Limits" är en cirkusföreställning av högsta kvalitet.

Margareta Sörenson berörs av humanismen och skönheten.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

NYCIRKUS

Limits

Av Cirkus Cirkör

Regi och koncept Tilde Björfors

Turné

Speltid 2.5 t.

När internationellt renommerade Cirkus Cirkör fyllde 20 årförra året firade man med en stor uppsättning i samarbete med Malmö Dramatiska Teater. I "Borders" möttes skådespelare och cirkusartister i en hisnande bildvärld under den anrika gamla kupolen på stadens gamla vintercirkus Hipp.

Migration och flykt var temat, bildsatt i nordafrikanska kulörer: rött och dammigt. Cirkusfest och samtidigt ett moraliskt imperativ om världens flyktingar, utsattheten och de smärtsamma förlusterna.

"Limits", med premiär i Västerås i helgen, går vidare på temat och är mindre och avpassad för en lång redan schemalagd turné i Sverige och världen.

Mindre, men mer etsande håller den sig i havsblått och gråsvart runt fem cirkusartister och musikern Samuel Looptok Andersson som blandar all världens toner till en makalös ljudvärld. Med mer intensivt fokus på sitt tema, tvinnas gränsöverskridandet som estetisk princip samman med frågeställningen om gränser, både de geopolitiska och de för cirkusen helt centrala. Varje artist måste ständigt utmana sina egna gränser. Våga ta risker, våga lita blint på andra, våga vara en enda kropp fast man är flera.

Högsta cirkuskvalitet

Den böljande havsytan sedd underifrån inleder "Limits". Därmed hamnar också betraktaren i ett undervattensläge och får farans perspektiv på flykten och flyktingarna.

Anton Graaf och Einar Kling-Odencrants tar hopp och volter till symbolisk höjd. Flyktens många val, tvekan, smärta, förlust och ovisshet formuleras i bild, konkretiseras och fylls med nya nyanser.

Att hålla balansen, att falla fritt och i sista sekund fångas upp av sinnrikt lindade linor, att hålla många bollar i luften - metaforerna regnar över poetisk, rik, allvarlig men underhållande nycirkus. Migrationens fakta och en humanistisk hållning är själva livlinan för de hisnande konsterna. Tilde Björfors blandar högsta cirkuskvalitet med mesta meningsfullhet och bästa avsikt. Vackert också, som de vita, vikta pappersbåtarna på färd över scenen, bräckliga och lättkantrade.

Följ Expressen Kultur på Facebook. Där kan du kommentera våra texter.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!