ORÄDD SKRIBENT. Negra Efendic´, reporter på Svenska Dagbladet, berättar rakt och ärligt om kriget i Bosnien och första tiden i Sverige. Foto: Sofia RunarsdotterORÄDD SKRIBENT. Negra Efendic´, reporter på Svenska Dagbladet, berättar rakt och ärligt om kriget i Bosnien och första tiden i Sverige. Foto: Sofia Runarsdotter
ORÄDD SKRIBENT. Negra Efendic´, reporter på Svenska Dagbladet, berättar rakt och ärligt om kriget i Bosnien och första tiden i Sverige. Foto: Sofia Runarsdotter
FOLKMORD. En bosnisk kvinna sörjer på kyrkogården i Potocari utanför Srebrenica, där den största massakern i Europa sedan andra världskriget ägde rum 1995. Foto: Darko Vojinovic / APFOLKMORD. En bosnisk kvinna sörjer på kyrkogården i Potocari utanför Srebrenica, där den största massakern i Europa sedan andra världskriget ägde rum 1995. Foto: Darko Vojinovic / AP
FOLKMORD. En bosnisk kvinna sörjer på kyrkogården i Potocari utanför Srebrenica, där den största massakern i Europa sedan andra världskriget ägde rum 1995. Foto: Darko Vojinovic / AP
"Jag var precis som du"."Jag var precis som du".
"Jag var precis som du".

"Det här är en sann journalistisk bedrift"

Publicerad

Valerie Kyeyune Backström läser "Jag var precis som du" – en genial flyktskildring av journalisten Negra Efendić.

När jag öppnar "Jag var precis som du" är det med ganska lågt ställda förväntningar. Jag tänker att detta ska vara ytterligare en sådan där vittnesbok där en ”invandrare” ska intyga sin mänsklighet i hopp om att ”svensken” ska öppna upp sitt hjärta, vilket hen kanske gör. Oftast lika länge som Stefan Löfven.

Men jag har helt fel.

Ytligt sett följer den förvisso manualen: vi träffar först Negra Efendić som barn i dåvarande Jugoslavien, i byn Brezovo Polje. Livet ter sig idylliskt, hon ser fram emot att avlägga pionjärseden och fira Republikens dag, hon småskäms över mammans slarviga trädgård, hon leker med kompisar och hyser något slags känslor för en grannpojke.

I Jugoslavien har familjen en plats. Mamman jobbar på postkontoret och har således makt över den enda telefonen i området, som hon frikostigt erbjuder alla närsomhelst under dygnets timmar. Pappan är lärare, folk vet vilka de är, de är respekterade.

Så bryter kriget ut och allt förändras.

Ett filter över orden

Boken är uppdelad i tre: den första i barndomens Brezovo Polje under krigets fasor, fram tills att familjen till slut är återförenad och beslutar sig för att fly till Sverige. I del två följer livet här, det som bara skulle vara en kort paus tills kriget tagit slut, men som blir livslångt. De mer berättande kapitlen är varvade med TT-telegram.

I del tre händer så något unikt – Efendić återvänder till hembyn, ställer folk till svars, försöker få reda på hur den etniska resningen kunde gå till och genomföras av dem som tidigare var grannar och vänner. Det är en respektingivande föresats.

Språket är enkelt men effektivt, Efendić skriver på typisk journalistprosa utan onödiga utsmyckningar eller ordkonster, allting är utmätt, uttänkt, driver boken framåt.

Men den stora behållningen är formen! Formen är genial. Trots att större delen är en tillbakablick på 1990-talet, är texten uppbyggd så att man hela tiden tvingas genomföra läsningen med dagens situation som ett filter över orden.

En journalistisk bedrift

Här finns ingen onödig ängslighet, inget behov av att smickra eller ställa sig in. Efendić är krass, ärlig, orädd. Varje gång man som läsare vill hänge sig åt den nostalgi dagens som stängda gränser kan locka till, knäpper hon en på näsan.

De förment svala, opersonliga TT-texterna, med förslag på att dra in skolgång för asylsökande eller utsagor om de kostnader och påfrestningar för staten folk som precis överlevt ett folkmord tycktes utgöra, känns igen från i dag. Nazisterna som marscherar likaså, som trakasserar nyanlända eller håller skolkorridorer i skräck.

Det är en viktig bok, en välbehövlig bok, i ordets bästa bemärkelse. Genom att hela tiden inbjuda läsaren till att se dessa paralleller tvingar hon en att nyktra till, oavsett om man är en naiv drömmare eller nattsvart pessimist.

Dessutom är boken en nödvändig påminnelse om det största folkmordet i Europa sedan andra världskriget, ett folkmord som tilläts ske på grund av omvärldens flathet och där förbrytarna fortfarande går fria.

Det är en nyansrik bok, så mångbottnad, så akut. En sann journalistisk bedrift.

 

Följ Expressen Litteratur och Kultur på Facebook - där kan du kommentera våra texter.

Valerie Kyeyune Backström
Valerie Kyeyune Backström
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Kulturchef: Karin Olsson. Vik biträdande kulturchef: Ida Ölmedal. Litteraturredaktör: Anna Hellgren. Scen- och ungredaktör: Gunilla Brodrej. Kontakt: fornamn.efternamn@expressen.se. Missa inga artiklar – följ Expressen Kultur på Facebook!

Till Expressens startsida

Mest läst i dag