Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Det goda livet är roten till allt ont

Måndagen den 29 juli inföll den ekologiska skuldens dag. Foto: TT NYHETSBYRÅN

Måndagen den 29 juli tog jordens förnybara naturresurser slut för det här året. 

Victor Malm broderar ut den ekologiska skuldens innebörder. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KOMMENTAR. Även om ”klimatskeptikerna” skulle ha rätt i sina grundpåståenden – den globala uppvärmningen är ett påhitt, koldioxidutsläppen påverkar inte klimatet – kan de knappast bortse från den fossila civilisationens mest grundläggande konstruktionsfel: varje år infaller det som, lite fult, kallas Den ekologiska skuldens dag en aning tidigare. 

I måndags, den 29 juli, hade den globala mänskligheten (ett ord som i sammanhanget döljer skillnader och orättvisa) konsumerat vad planeten på ett år klarar av att ge oss, enligt organisationen Global Footprint Network. Mätningssättet är förstås förenklat, och har fått kritik – för att det möjligen underskattar hur allvarlig vår överkonsumtion av naturresurser är (The Conversation, 30/7 2018).  

 

Det är ungefär lika enkelt som det låter. Resurserna är ändliga, medan vi blir fler och fler och använder mer och mer. Och även om vi skulle vara förmögna att byta ut hela det globala energisystemet – göra flyget klimatneutralt, elen grön och fin – kvarstår många av vår överkonsumtions och livsstils skadeverkningar: ökande mängder skrot och sopor, havsförsurning, utfiskning, nära förstående jordbrukskriser, biosfärens långsamma kollaps. 

Vi är i trängande behov av en ny, annorlunda berättelse om varför våra liv har betydelse, om vad ett gott liv är.

Allt det där kan förstås också kallas för konsekvenser av vår vardag: Netflix, modet, morgonkaffet, lördagslaxen, telefoner, datorer – eller för konsekvenser av den ordning och verklighet som våra subjektiviteter och begär är skapade av och svarar mot. 

Vad Den ekologiska skuldens dag påminner om är, med andra ord, att allas vår livshållning är destruktiv, om att det goda moderna livet – överflödet, friheten att välja livsstil, kläder, varor och erfarenheter – har en baksida. 

Och därför om att vi är i trängande behov av en ny, annorlunda berättelse om varför våra liv har betydelse, om vad ett gott liv är. Den finns inte hos Adam Smith eller Karl Marx, inte hos någon av modernitetens och kapitalismens stora lovsångare eller kritiker. Den finns inte alls, utan måste kombineras fram, hämtas från arkiven, stötas mot nya materiella villkor och infogas i vår förtorkade fantasi. 

Det är en påminnelse som vi behöver höra oftare än en gång om året.

Victor Malm är kritiker och redaktör på Expressens kultursida.