Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Det där växer bort, Lamotte

Härskarteknik?

Martina Montelius föreslår att Joakim Lamotte passar på att prata med sin dotter om Alfonsfilmen i stället för att vuxenblogga.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Joakim Lamotte skriver på sin blogg hotlamotte.com om ett traumatiskt biobesök. Hans knappt fyraåriga dotter har konfronterats med sexismen i Alfons Åbergs värld, där pojkarna pratar om "tjejbaciller". Att man inte kan leka med tjejer, eftersom de är tramsiga, gråter och kammar håret.

Lamottes dotter ställer frågor till honom efter filmen. Borde han inte svara då, i stället för att vända sig till vuxna bloggläsare med sina tankar? "Detta är något hon tids nog kommer att konfronteras med" – ja, och då är det väl bra att redan ha sett och diskuterat en film som väcker frågor?

För tio år sedan skulle jag med emfas ha instämt i Lamottes kritik mot Alfons. Ty då hade jag ännu inte fullt ut insett ett lika skrämmande som upplyftande faktum: barn är smartare än vuxna. Mycket smartare. Jag gissar att Gunilla Bergström har nått samma slutsats.

 

Några pojkar skrattar och pratar om tjejbaciller efter att ha sett "Alfons och Milla". Lamotte tolkar det som att filmen har varit "en skjuts för självförtroendet och framtida härskartekniker". Om deras stackars hjärnor från och med nu uteslutande fylls på med kvinnoföraktande tankegods kan det möjligen vara sant. I annat fall vågar jag påstå att dessa pojkar kommer att omvärdera såväl Alfons som könsroller och livet i stort många gånger innan de ens har kommit i puberteten.

Våra barn kör om oss, helt enkelt. Så fort de börjar formulera sig. Vi kan bistå dem med ett varierat intag av kultur och andra upplevelser, men på det stora hela kan vi mest stå och krama våra rollatorhandtag och se hur våra avkommor spränger fram över kullerstenarna, mot intellektuella landvinningar som vi är för gaggiga för.

 

Nej, jag tror inte att flickebarnet kommer att ha Alfons Åbergs kompisars livsfilosofi som ledstjärna långt upp i medelåldern. Uppriktigt sagt tror jag att Lamotte projicerar sina känslor på barnpubliken. Det är en helt normal utvecklingsfas. Mitt råd till Lamottes dotter är att låta pappa ha de här tankarna så länge han behöver dem. Sånt där växer bort.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!