Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Det är inte ytligt att bry sig om skönhet

Mushuset på Laboratorievägen i Lund.Foto: Andreas Hillergren/TT / TT NYHETSBYRÅN
Love Bonnier.Foto: Pierre Björk. / Privat.

Det har blivit allt svårare att tala om skönhetens plats i det offentliga rummet. 

Love Bonnier ser mushusen och upptäcker en fattigdom i svensk kultur.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT. Offentlig estetik är krångligt. Vi är vana vid att välja kläder, möbler och flöden, men statyer, fasader och bussar måste passeras varje dag oavsett vad vi själva hade önskat. Det är en både ofrånkomlig och viktig del av vardagen, och, för den estetiskt sinnade, av livet.

Samtidigt har varken konst eller estetik någon självklar budgetpost i en funktionsorienterad kultur som Sveriges. Det anses uppseendeväckande att Lunds ”mushus” kostade 99 000 och Upplands-Bros blå smurf vann i konkurrens med andra anbud sin plats med kostnaden 787 500 kronor. När det byggs nytt är det viktiga att husen är ljusa på insidan, har bra ventilation och är fria från buller, resten är en lyxfråga. 

Man skulle till och med kunna gå så långt som att kalla det, om inte oetiskt, så åtminstone lågt och ytligt att bry sig så mycket om utseende. Om man väl ska spendera gemensamma pengar bör det vara på verk av hög konstnärlig kvalitet: Tankeväckande, radikala och gärna politiskt uppfordrande. 

Samhället kommer alltid ha mer akuta problem, det finns alltid större orättvisor att ta tag i.

Synen på skönhetens värde, både intellektuellt och ekonomiskt, har antagligen haft en viss inverkan på utbudet. Men att det är ofint att tycka om hur saker ser ut betyder inte att få bryr sig. Tvärtom – det skapas upprop, opinionsbildas och demonstreras utanför kommunfullmäktige. 

Det är därför grupper som Arkitekturupproret blivit något av en folkrörelse online. De kan kritiseras för bristande smak och nytta, men de sätter fingret på något oväntat viktigt: Hur diskussionen om det offentligas utseende – och beslutsfattarnas lyhördhet – har blivit eftersatt. Det finns ett uppdämt behov av ett seriöst och pluralistiskt samtal om detta, och vad det får kosta, och sannolikt finns politisk potential för den som vågar lyssna på det som sägs. 

Samhället kommer alltid ha mer akuta problem, det finns alltid större orättvisor att ta tag i, men man ska heller inte underskatta människors sinnesintryck i vardagen. Det är trots allt där vi lever, och ibland behöver det inte vara svårare än så.

 

Av Love Bonnier

Love Bonnier är skribent och grundare av kommunikationsbyrån 500 Stockholm.