Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Det allvarsamma brukssamhället

Patrik Godin. Foto: Nadja Hallström

Björn af Kleen om en ovanligt intelligent debut.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Roman

Patrik Godin

"Gimokrönikan"

Albert Bonniers förlag, 239 s.

Ett spöke går genom Gimo, industrisamhället i nordöstra Uppland. Hans namn är Jussi Heiskanen, andra generationens sverigefinne. Under oklara omständigheter har Jussi försvunnit i samband med Knutmasso, den årliga vintermaskeraden.

Nu gäckar han bygden som en skepnad ur det nyligen förgångna, en kuslig förtätning i den daggiga småstadsluften. Är det även Jussi som tänt på Vallonskolan, den anlagda brand som de styrande uppfattar som ett attentat mot själva hjärtat i den uråldriga brukskroppen?

Arne Ruth skrev en gång att den historiska uppländska bruksmiljön rymmer stoff till en tv-serie som skulle överskugga "Dallas" i fråga om rikedom, maktspel och våld. När debutanten Patrik Godin, född 1971, inleder sin krönika över Gimo är storhetstiden sedan länge förbi. Verkstadsindustrin, arvet från 1600-talets vallonska järnbruk, är under nedmontering.

 

Det sociala livet kring bruket, en gång organiserat i en hierarkisk symmetri, är upplöst. Godin skildrar själva finalen, den sista fasen i undergången innan Gimo byter ansikte. Boken är bara 240 sidor, men rätt mäktig i sitt koncentrerade anspråk.

Berättarjaget Patrik har skiljt sig från hustrun Sara, lämnat villan i Stuvsta strax utanför Stockholm och återvänt till sin barndoms tysta gator i Gimo. Hemvändarhistorier förlagda till dyster småstadsmiljö med thrillermotiv som konstruerad intrig har man läst förr. Det fängslande med Patrik Godins debut är att man gradvis inser att romanen gestaltar ett socialhistoriskt budskap.

Det är så jag väljer att förstå spöket Jussi. Han är den invandrade arbetskraften förkroppsligad, den som förverkligat det svenska välståndet i praktiken allt sedan vallonerna såg en affär i de uppländska skogarna, i malmen och sjöarna. Men som för tillfället har blivit överflödig och därmed ett soci alt hot med sin brytning och sina avvikande vanor.

 

När Jussi anas mellan smedlängorna är det i egenskap av "vålnad ur de Geers trupper", som Patrik Godin skriver. Med hänsyftning på Louis De Geer, den holländska handelsman som i början av 1600-talet förlöser den svenska järnindustrin och etablerar Sverige som stormakt.

Så här djärvt intelligent vågar sällan den unga realistiska prosan bete sig. Patrik Godin skriver fram Gimo som symbolplats för migration under 500 år. Nästa gång hoppas jag att han lossar på skruvstädet och låter romanen flöda ut i epik. Jussi Heiskanen förtjänar att få kliva fram i helfigur.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!