Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Denna stad – ett liv

Foto: - - / OKÄND

Tingen får liv i Walter Benjamins mikroessäer.

Magnus Florin följer med filosofen till Berlin.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION | PROSA. Walter Benjamins stil lockar läsaren till härmning – med på en gång hårdknutna och fjäderlätta satser, som liknar obetvinglig logik men åkallar myternas och legendernas hemlighetsfulla världar. Han härmade själv Marcel Proust, som han översatte och beundrade. Men medan Proust under sin romansvits alla tusentals sidor sökte en efterlängtad final, så går Benjamins hela verk ut på att inte sätta punkt. Vilket gör att man väjer för att kalla det ”verk”.

 

LÄS MER – Magnus Florin om Walter Benjamins bok "Passagearbetet" 

 

Även "Barndom i Berlin kring 1900" – inledd före det stora Passagearbetet och skriven parallellt i Paris – sprids ut i en mångfald prismor. Man kan kalla dem minneskristaller, dessa mikroessäer benämnda Syskrinet, Månen, Strumpan, Febern, Telefonen och Karusellen, likt rollnamnen i ett sagospel där tingen får liv. Benjamin själv kanske både tjusades och förskräcktes av attraktionen och konstfullheten i dessa mikroessäer. 

Förlorat paradis

Men i grunden vill han inte blända läsaren utan avtäcka historien, där han ser varje tidpunkt och plats som korsfält för väldiga krafter, ännu verkande. Barndomen är för honom både förlorat paradisiskt tillstånd och olycksbådande varsel – en lära och läxa som han då inte var vuxen. 

Berlin 1900. Foto: Baksidesbild till Benjamins bok.

Först i efterhand ser han hur såväl Berlin som hans eget personliga liv tecknas av en epok som brutalt slungas från kejserligt 1800-tal till världskrigens 1900-tal. På så vis är det en vittomfattande krisbok han lämnar kvar på Bibliothèque nationale före den misslyckade flykten och självmordet 1940.

Sara Danius

Boken är en nyutgåva nästan ett kvartsekel efter förstatrycket 1994, försedd med illustrationer och med lotsande kommentarer av Ulf Peter Hallberg och Sara Danius. Benjaminstilen är njutbar, men att härma den – nej. 

Den kunde uppfinnas just då och bara då, som en del av sin epok, och låter sig inte upprepas.

 

Prosa

Walter Benjamin

Barndom i Berlin kring 1900

Översättning Ulf Peter Hallberg

Spleen books, 177 s. 

Magnus Florin är författare och kritiker på Expressens kultursida. 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!