Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Den sortens kritiker som borde fridlysas

Tomas Forser.Foto: LUDVIG AHL / LUDVIG AHL TT NYHETSBYRÅN
Maria Edström.Foto: OLLE SPORRONG

Maria Edström minns kritikern, professorn, kulturchefen, författaren och dramaturgen Tomas Forser som avlidit 77 år gammal. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

IN MEMORIAM. Första mötet med Tomas Forser var med hans röst – en teaterrecension från en studio Göteborg till en i Radiohuset i Stockholm i slutet av 1980-talet. Mina unga år på radions kulturredaktion präglades av dessa tongivande kritiker födda på 1940-talet och inte sällan i Göteborg. Ofta tog ju vi 50-talister, liksom spjärn mot den massiva dominans som Forsers generation utövade – men det fanns också intresse och stöd att hämta, inte minst från Forser. ”Bra det där om Lotass” kunde han mumla så där lite i mungipan när vi stötte ihop på någon teaterföreställning senare om åren.

Forser var det slags kritiker som borde fridlysas; med en fot i det akademiska - skrev sin doktorsavhandling om den konservative ”smakdomar”-kritikern Fredrik Böök, vidare om Brecht, Per Nyström bland andra. Men också en i det folkbildande – som boksviten ”Teater i Sverige”. Han gjorde också dagskritiken mer relevant med sin historiska kunskap – teaterkritikens akilleshäl – kan vi inte blicka bakåt, se traderingarna blir samtalet banalare. 

Så jobbar en riktig kritiker.

Och just det banala verkade Forser skytt som pesten, hans syn var trots det folkbildande också exklusiv. Hans dramatiska sorti 2005 som kritiker från denna tidning vars tillstånd han beskrev med ett närmast strindbergskt uttryck – försumpning – kan man se i detta ljus. För min generation var ”Rambo och Rimbaud” mottot, men för Forsers blev dokusåpor och skräpkultur för mycket. Alltid trogen sin generations hårda kärna – men återkom ändå till Expressen under 2010-talet och efter en tur på Dagens Nyheter slutade han hemma igen på Göteborgs-Posten.

Av hans alster är den lilla volymen ”Faust-brev. Tankar om en klassiker” en som jag gärna återvänder till. Brev skrivna (som dramaturg) till ensemblen i Peter Oskarssons uppsättning i Gävle – om Goethe, Faust och olika Faust-uppsättningar. Där lyckas Forser reflektera kring och beskriva olika uppsättningar som jag skulle sålt min mormor för att ha fått se. 

Så jobbar en riktig kritiker.

 

Maria Edström är kritiker på Expressens kultursida.