Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Den sanna moralen finns i det moraliska vakuumet

Foto: PRESSBILD / MARTIN LUUK
En sketch från Saturday Night Live. Foto: Nbc-Tv/Kobal/REX / Copyright (c) 2002 Shutterstock. No use without

Författaren och komikern Martin Luuk om varför humorn står bortom gott och ont. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

HUMOR. Alldeles i början av metoo-vågen publicerade Fast Company en artikel med titeln ”How to make a Harvey Weinstein-joke (if you absolutely must)” av Joe Berkowitz. Artikeln kom fram till att Saturday Night Live skämtat korrekt om Weinstein, och att James Corden och football-kommentatorn Al Michaels inte hade gjort det. En rad löd: ”Man antar att James Corden tar avstånd från vad Weinstein gjort, men man kan inte utläsa det av skämtet”. Om Michaels stod det: ”Hans kommentar är dålig för att den fokuserar på Harveys smärta, kanske den minst relevanta frågan i hela Harvey Weinstein-historien just nu.”

Författaren skrev vidare att skämten inte fungerar eftersom de ”befinner sig i ett moraliskt vakuum”. Skämten i sig känns ointressanta, generiska, men det var något med uttrycket ”moraliskt vakuum” som stannade kvar hos mig, som jag inte kunde släppa.

Harvey Weinstein. Foto: MARK LENNIHAN / AP TT NYHETSBYRÅN

Artikelförfattaren menade att komikerna hade ett moraliskt ansvar att ta avstånd från Harvey Weinstein i sina skämt. Det känns i en samtidskontext inte som en särskilt extrem önskan, men har den någon legitimitet? Är begäran om hög moral hos humoristen moraliskt försvarbar? 

Det kanske handlar om hur vi definierar moral. Min uppfattning är att moral alltmer kommit att betyda politik och att politik alltmer kommit att betyda åsikter och att åsikter alltmer kommit att betyda lagfärger, mitt lag mot ditt lag. Allting är subjektivt och relativt och kommer i slutändan an på smak och grupptillhörighet. 

Humorn bör inte, ska inte sträva efter att vara moralisk.

Det kanske inte nödvändigtvis är fel, men har det med moral att göra och om vi återgår till utgångsfrågan, ska humorn vara moralisk? 

Jag skulle vilja svara nej på båda frågorna. Nej och nej. Denna typ av moral har inte mycket med moral att göra, om vi med moral avser att handla gott eller rätt i ett mer universellt eller evigt hänseende. Och humorn bör inte, ska inte sträva efter att vara moralisk. Allting har sin plats. Det är som den amerikanska maktdelningsprincipen med checks and balances. Humor kan råka vara moralisk eller sparka mot någon som förtjänar att bli sparkad på. Men så fort den åläggs att göra det så förlorar den sitt existensberättigande. 

Humorn är den frizon där du inte kan vara, för du är ingen humorist. Du är HR-chef eller content manager eller journalist eller influencer, du är inte fri. Gränserna för din moral sätts av din arbetsgivare eller dina sponsorer. Men det är inte moral, det är feghet och rädsla. Kapitalistisk oro, ängslighet. 

Humorn bör befinna sig i just ett moraliskt vakuum. Den ska skita i om den är moralisk eller inte.

Riktig humor måste då och då släpa Harvey Weinsteins offer i smutsen bara för att markera att den är en joker släppt fri, att den inte står på de duktigas sida, inte står på DN:s sida. OCH så fort jag säger så, så måste man så klart bryta mot det. Och så fort jag säger att man måste bryta mot det, så måste man bryta mot det. Osv, osv. 

Men är det verkligen så? Är humorn verkligen slav under så flyktiga nycker? Självklart inte. Allt det här är ju bara babbel, fluff. Humorn behöver varken vara moralisk eller icke-moralisk. Humorn bör befinna sig i just ett moraliskt vakuum. Den ska skita i om den är moralisk eller inte. Bara så kan den vara fri, bara så kan den göra sitt jobb. Bara genom att befinna sig i ett moraliskt vakuum kan humorn vara sant moralisk.

Desto mer humor blir det över för oss. För vi är som universum.

Och vi ska vara glada för det. För precis som vi inte vill att klåfingriga presidenter ska lägga sig i vårt rättsväsende, så vill vi inte att moralisterna ska lägga sig i vår humor. 

Men å andra sidan - om de nu råkar göra det, desto mer humor blir det. Desto mer humor blir det över för oss. För vi är som universum. Klimatkrisen, kärnvapnen och AI kan förinta allt som är mänskligt, men universum kommer att bestå. Det kommer att torka sig om munnen och fortsätta som förut. Och så är humorn också. Du kan kasta vad du vill på den, hänga ut den och de-platforma den, den kommer ändå bara att nicka åt dig och hålla med dig och när du har gått så kommer den att fnissa åt dig och göra pruttljud med munnen och fortsätta som förut.

Av Martin Luuk

 

Martin Luuk är författare och komiker. Han är aktuell med romanen ”Elkomikern”