Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Den nya säkerhetslagen är en dödsstöt mot Hongkong

Hongkong.Foto: Tpg / Represented by ZUMA Press, Inc.
Jojje Olsson.Foto: MELA PAN / HISTORISKA MEDIA

Lagen är ett verktyg som möjliggör att trycka dit individer eller organisationer som inte faller regimen på läppen.

Jojje Olsson ser en oroväckande juridisk utveckling. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KOMMENTAR. 1 juli vaknade Hongkongs invånare upp till en helt ny verklighet. Just innan midnatt antogs en nationell säkerhetslag, som innebär att man förlorar sin juridiska självständighet – tillsammans med de politiska och civila rättigheter som tidigare skiljt staden från Fastlandskina.

Det senaste året har Hongkong präglats av protester och arrester, tårgas och brandbomber. För utomstående är det knepigt att avgöra vad i allt detta kaos som är av egentlig betydelse. Men för invånarna själva står det utom rimligt tvivel att denna nya lag är dödsstöten som slutligen förändrar deras hem, i grunden och för alltid.

Många jag talar med rensar hopplöst sociala medier på kommentarer och vänner. Andra planerar med gråten i halsen att lämna staden. Oppositionspartier har upplösts, en rad aktivister har redan flytt utomlands. Reaktionerna är knappast överdrivna, med tanke på lagens innehåll och stadens utveckling.

Redan 2003 försökte myndigheterna införa en nationell säkerhetslag, då via stadens riggade parlament.

Den nationella säkerhetslagen trädde i kraft inför årsdagen av överlämningen till Kina 1 juli 1997. Då garanterades Hongkong enligt devisen ”ett land, två system” självstyre fram till 2047, i alla frågor utom försvars- och utrikespolitik. Staden skulle – som det hette i det internationellt bindande avtalet med Storbritannien – få ”behålla sin livsstil”, kännetecknad av yttrande- och mötesfrihet samt eget polis- och rättsväsende.

Detta var dock aldrig vad Peking hade i åtanke. Redan 2003 försökte myndigheterna införa en nationell säkerhetslag, då via stadens riggade parlament. Men planerna läckte ut. En halv miljon invånare trotsade den fuktiga hettan för att gå man ur huse och uttrycka sitt missnöje. Lagen lades på hyllan och stadens regeringschef avgick i förtid.

Likaledes startade fjolårets proteströrelse då allmänheten fick nys om att ett utlämningsavtal med Kina höll på att rusas genom en parlamentarisk bakdörr. Även detta lagförslag skrinlades på grund av folkligt motstånd, nu ännu större än sist.

Regimen har försökt framställa processen som ett normalt juridiskt hantverk, trots att det går stick i stäv med Hongkongs praxis om transparens och debatt när nya lagar införs.

Men 9 000 arresterade demonstranter och en coronakris senare, stod Peking redo att skrida till verket på allvar. I slutet av maj meddelades att en nationell säkerhetslag ska antas av den nationella folkkongressens ständiga utskott i Peking, och sedan implementeras i Hongkong via dekret.

Regimen har försökt framställa processen som ett normalt juridiskt hantverk, trots att det går stick i stäv med Hongkongs praxis om transparens och debatt när nya lagar införs. Situationen blev särskilt bisarr vid en presskonferens under gårdagen. Då vägrade Hongkongs regeringschef Carrie Lam kommentera lagtexten som hon skrev under senare samma dag. 

I likhet med hela stadens lagstiftande församling och resterande 7,5 miljoner invånare, hade hon nämligen ännu inte sett innehållet i den lag som nu godtyckligt kan användas för att utmäta livstids fängelsestraff.

Wilson Leung, advokat i Hongkong, beskriver därför den nya lagen som ett 'utlämningsavtal på steroider'.

Efter att lagen blivit offentlig, står det klart att den inte bara är långt mer omfattande än 2003 års version. Den ger även kinesiska säkerhetsagenter befogenheter att föra misstänkta över gränsen till Kina för att ställas till svars i kommunistpartiets domstolar.

Wilson Leung, advokat i Hongkong, beskriver därför den nya lagen som ett ”utlämningsavtal på steroider”. Snarare än att stadens polis lämnar över misstänkta till Kina, får den kinesiska säkerhetstjänsten nu fri lejd att på egen hand verka i staden. De ska organiseras i en särskild byrå som sätts upp direkt i Hongkong. Dess personal eller fordon får inte undersökas av stadens polis och behöver inte följa lokala lagar.

Nästa Gui Minhai behöver således inte kidnappas i Thailand och smusslas till Kina i hemlighet. Det räcker nu med att ta honom direkt från Hongkongs gator, och sedan hänvisa till den nationella säkerhetslagens gummiparagrafer.

Hur ser dessa paragrafer då ut? Förvirrade svenskar har frågat mig vad lagen innebär i praktiken. Vilka konkreta handlingar som egentligen utgör någon av de fyra brottsrubriceringar som lagen omfattar: omstörtande verksamhet, secession, terrorism samt samröre med utländska aktörer.

Vidare likställs vandalisering av kollektivtrafiken nu med terrorism.

Denna frågeställning missar helt poängen. Själva tanken är att skapa ett verktyg som möjliggör att, med lagen som förevändning, trycka dit individer eller organisationer som inte faller regimen på läppen.

Exempelvis så kriminaliserar lagen att ”underblåsa avsky mot den lokala eller centrala regeringen genom diverse olagliga tillvägagångssätt”. Det handlar om samma breda gummiparagrafer som finns i kinesisk lagstiftning, och vilka givetvis nu kommer användas på precis samma sätt även i Hongkong.

Vidare likställs vandalisering av kollektivtrafiken nu med terrorism. Detta sannolikt för att demonstranter saboterade delar av stadens tunnelbana under förra årets proteströrelse. Den som nu har sönder en av biljettautomaterna riskerar att få spendera resten av sitt liv i fängelse.

Lagen ska dessutom gälla i utlandet; en till synes absurd paragraf som dock fungerar utmärkt för att framkalla självcensur hos alla som planerar att besöka Hongkong.

Lagtexten är tydlig med att poängtera att utländska medborgare omfattas. Om något så i ännu större utsträckning. Den kinesiska säkerhetstjänstens nya byrå ska ”stärka översynen” av utländska organisationer och medier. Lagen ska dessutom gälla i utlandet; en till synes absurd paragraf som dock fungerar utmärkt för att framkalla självcensur hos alla som planerar att besöka Hongkong.

En splittrad och virushärjad omvärld står gapande bredvid och undrar vad man bör göra åt saken. USA visar vägen med en rad förvisso något spretande sanktioner. Storbritannien har väckt Pekings ilska genom att erbjuda tre miljoner av Hongkongs invånare särskild visumstatus och en enklare väg till brittiskt medborgarskap. 

Samtidigt gömmer sig EU:s medlemsländer bakom unionens famlande och svamlande i relationen till Kina, präglat av pågående förhandlingar om ett nytt investeringsavtal. 

Vid ett videomöte med Kinas president och premiärminister för en dryg vecka sedan, presenterade EU:s ledning inga som helst åtgärder att eventuellt ta till om Kina krossar Hongkongs friheter. Europakommissionens ordförande Ursula von der Leyden nöjde sig med ett trött uttalande om förväntningarna på att ”det kinesiska ledarskapet ska leva upp till vår ambitionsnivå”.

Det har blivit olagligt att visa bristande respekt mot Kinas nationalsång.

Ett vanligt argument för att bemöta kritik utifrån är att USA, Storbritannien och andra länder minsann också har lagar angående nationell säkerhet. Det stämmer visserligen. Med de betydande skillnaderna att dessa lagar inte antogs under sex veckors hemlighetsmakeri, för att sedan implementeras via dekret och användas i domstolar under det styrande partiets fullständiga kontroll.

En mer relevant jämförelse vore att liknande lagar även finns i Vietnam och på Kuba. För det är precis i den riktningen som Hongkong nu är på väg. Det har blivit olagligt att visa bristande respekt mot Kinas nationalsång. ”Patriotisk utbildning” rullas nu ut i stadens grundskolor, som uppges vara ett särskilt fokus i den nionde av den nya nationella säkerhetslagens 66 artiklar.

Att inte behöva skicka sina barn dit är en vanlig anledning bland de som överväger att lämna. Kvar blir till slut en tyst och kuvad stad, som i allt väsentligt är identisk med Fastlandskinas hundratals miljonstäder. Skillnaderna kommer möjligen sträcka sig till Hongkongs berömda skyline, samt ryktena om en svunnen tid då invånarna hade rätt att säga och tycka vad de ville.

 

Jojje Olsson är journalist, författare och medarbetare på Expressens kultursida.