Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Den meterosexuelle mannens ängslan

Modellen Gaston Colin poserar för Aristide Maillols staty "Cyklisten" 1907.Foto: HARRY GRAF KESSLER / DEUTSCHES LITERATURARCHIV MARBACH
Vilhelm von Gloedens "Två nakna män tittar på havet". Fotografiet togs 1899.Foto: VILHELM VON GLOEDEN / GOERG KOLBE MUSEUM
Interiör från utställningen "Finlemmade män i modern skultptur" på Georg Kolde museet i Berlin.Foto: GEORG KOLBE MUSEUM
Ett förarbete till en staty av Georg Kolbe. Foto: GEORG KOLBE MUSEUM
Peter Cornell.Foto: YLWA YNGVESSON

Det fanns en tid när sexpack och skäggstubb var helt ute för män.

Peter Cornell ser en utställning om finlemmade ynglingar i Berlin.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KONST | RECENSION. Kommer ni ihåg hur unga män såg ut i filmer av Truffaut, Godard och Bresson? Helt enkelt som den tidens studenter och utan den ansenliga muskelmassa som dagens stjärnor pressar sig till i gymmen. Jag tror det var på 1980-talet som den europeiska manskroppen ersattes av den amerikanska kroppsbyggartypen och det idealet plågar fortfarande många ungdomar.

Jag tänker att det är ett svar på den moderna kvinnans inträde i ett arbetsliv som numera sällan kräver en särskild fysisk styrka: hon klarar samma uppgifter lika bra som männen. Och männen å sin sida deltar i barnomsorg och hemarbete. 

Mikael Persbrandt

Den metrosexuella mannen känner då ett ängsligt behov av att manifestera åtminstone en kosmetisk maskulinitet och försöker bygga en kropp som Alexander Skarsgård eller Mikael Persbrandt. Eller det koketta oskicket att pedantiskt vårda en åtta dagars skäggstubb – inte bara bland hipsters utan numera också bland politiker som Jan Björklund eller Peter Eriksson.

Idealen växlar. Jag påmindes om det i utställningen ”Finlemmade män i modern skulptur” på Georg Kolbe Museum i en förnäm villaförort till Berlin, inrymt i två kubiska huskroppar som kunde ha ritats av Lewerentz.

Hitlers förakt

Där presenterar man ett motiv som kom i skymundan i krigiska tider (det vill säga en stor del av Tysklands moderna historia). I stället för den heroiske mannen med svällande muskler på väg ut i krig och martyrisk död lyfter man fram en motsatt rörelse i modern tysk skulptur: den fragile, reflekterande, känslige mannen eller ynglingen. 

En sådan man var dansaren Nijinsky som på 1910-talet stod modell för skulptören Kolbe. Också i den frisinnade Weimarrepubliken var kroppstypen synlig. Men under Hitlertiden föraktades den fragile mannen och Kolbe bytte fot till den andra fåran och hyllades av nazisterna – bara för att 1945 tvärvända, av senkommen insikt eller självbevarelsedrift. Och nu är ordningen återställd på hans eget museum.

 

LÄS MER – Peter Cornell: Döden är granne med Eros

 

KONST

FINLEMMADE MÄN I MODERN SKULPTUR

Georg Kolbe Museum i Berlin

Visas till 3/2 2019

 

Peter Cornell är hedersledamot av Konstakademien och medarbetare på Expressens kultursida.