Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Den finstilta leken mellan lust och olust

FÖRESTÄLLNINGEN. Lisette Merenciana och Malin Öhrn i "Ska vi va?". Foto: Teater Tre
Boken.

Sara Larsson i "Klä på klä av".

Foto: Klara Granberg

Margareta Sörenson ser Pija Lindenbaums "Ska vi va?" landa lyckligt på Teater Tre.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

TEATER

SKA VI VA?

Fritt efter Pija Lindenbaum

Regi Marvin Yxner

Teater Tre, Stockholm

Ålder 4-8 år

I Pija Lindenbaums böcker är det bilderna som har ordet. Böckerna om Else-Marie och småpapporna eller böckerna om Gittan och hennes kraftmätningar med rådande manliga normer har också blivit bra teater. Den finstilta undertexten i bilderna lämpar sig för att överföras till scenkonst, kanske just för att den är möjlig att tolka och utvecklas.

Diffus men ändå påtaglig olust, till exempel. Lika väl bekant för barn som för vuxna, och boken "Ska vi va?" ventilerar frågan om att ingen, inte heller barn, gillar alla lika mycket. Den stillsamma flickan Flisan som helst sitter hemma och klipper med sin fina sax har helt enkelt ingen lust att leka med jobbiga och påträngande Berit. Men över tid förändras både folk och lust och Flisan tar till slut steget ut mot en vänskap.

 

Teater Tre är starkt präglad av konstnärliga ledaren Sara Myrbergs profil av nästan-mim med succéer som "Klä på, klä av", "Peka Trumma Dansa" eller den fabulösa "Kloss", hur insiktsfullt rolig som helst. Kloss var regisserad av Marvin Yxner, som nu också har iscensatt Lindenbaums "Ska vi va?" från 2013.

Ytterst diskret noteras, precis som i boken, den sociala skillnaden mellan prydliga Flisan och stökiga Berit. Kring Flisan finns farmor, föräldrar, hus, katt, ett flickrum och bländvita papper att klippa i. Runt Berit ingenting: "Jag behöver aldrig gå hem." Men Berit vet hur roligt man kan hoppa i vattenpölar.

 

I Roland Söderbergs läckert kluddiga scenografi med Benny Anderssons aningen storslagna musik får det lilla dramat form. Humorn hoppar glatt så det skvätter kring den brobyggande leken; för barn är det här framför allt rolig teater.

Vuxna ledsagare anar ensamheten och prudenlighetens begränsning, samtidigt som Pija Lindenbaum visar full förståelse för barnet som individ. Några vill inte alls leka och rasa, utan sitta och klippa papper i en lugn vrå. Lisette Merenciana och Malin Öhrn spelar flickorna generöst och seriöst, och än en gång landar en bok av Pija Lindebaum lyckligt på scenen.

 

Följ Expressen Kultur på Facebook - där kan du kommentera våra artiklar.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!