Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Den blodiga skilsmässan är en gränslös dödskamp

Rachel Cusk.Foto: SIEMON SCAMMELL / ALBERT BONNIERS
”Efterbörd”.
Martina Montelius.Foto: OLLE SPORRONG

Rachel Cusk fick sitt litterära genombrott med boken ”Efterbörd”, som nu kommer på svenska.

Martina Montelius läser en ekvilibristik men klinisk redogörelse för en uppslitande skilsmässa. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Rachel Cusk, i Sverige mest känd för hyllade trilogin ”Konturer”, ”Transit” och ”Kudos”, har 13 böcker bakom sig. ”Efterbörd”, den självbiografiska dissekeringen av en skilsmässa, kom före den berömda trilogin. En internationellt mycket debatterad bok – och först förstår jag inte varför. Till skillnad från sina otaliga syskon i världen är den ingenstans kladdig, utlämnande i överkant, självupptagen på det febriga vis som sedan många år står mig upp i halsen.

I stället är den vidsträckt tänkande och litterärt fullkomlig, och får mig att tänka på Anthony Burgess, Georges Perec – eller varför inte Linda Boström Knausgårds förtätade, djupt levande skildringar av hur världen kan fräta en människa till bubblande rester. 

Kanske är det just detta som retat upp bokens kritiker. Att få glutta in i en lidande människas vardag är väl kittlande, men hos Cusk är det läsaren som plötsligt står mitt i ljuskäglan, ensam och exponerad utan att ha bett om det. Med en itusliten barnfamilj och en hatisk exmake som fond visar hon oss ravinen av självbedrägeri mellan det vi låtsas veta om våra liv, och det som i absolut värsta fall kan vara sant. Självstympningen i att anpassa inte bara sitt liv, utan hela sin person, efter en annan vuxen individ. Det omöjliga i att vara en kvinna som arbetar, kanske försörjer hela familjen, och samtidigt – som Cusk – vilja vara sina barns primärförälder.

Barnets enkla replik när separationen är ett faktum: ”Jag har två hem. Jag har inget hem.” 

Rachel Cusk håller alltid distans till känslorna.

Cusk utgår från de gamla grekiska dramerna, och ett par av de mest kända bibliska myterna, i sin genomlysning av en helt vanlig skilsmässa. Dessa urberättelser innehåller nästan alltid död – oftast mord. Den moderna världens ödesdramer slutar i allmänhet med känslomässig skuld och sämre boendeförhållanden, samt kanske en ny relation att sakta krasa sönder mellan vardagens kariesangripna små tansebissingar. På sätt och vis kan en sådan utdragen dödskamp vara långt vidrigare än en snabb dolkstöt genom halsen. 

Rachel Cusk håller alltid distans till känslorna. Det är hennes svaghet som författare; hon skriver ekvilibristiskt och riskfritt, till skillnad från exempelvis just Boström Knausgård, som når ett lager längre in i läsaren med sin förtvivlan. Å andra sidan lider vi brist på nu levande ekvilibrister som verkligen vet vad de gör.

Cusk behärskar språket så väl, här i strålande översättning av Niclas Hval, att hon förflyttar dess gränser, och nollställer det mänskliga räkneverket, så att Agamemnon och Klytaimnestra kan vara ett helt vanligt, surmulet äkta par, klafsande i det avsexualiserade äktenskapets gamla vanliga blodbad. 

 

ROMAN

RACHEL CUSK

Efterbörd. Om äktenskap och skilsmässa

Översättning Niclas Hval

Bonniers, 163 s. 

 

Martina Montelius är författare, dramatiker och medarbetare på Expressens kultursida

.