Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Demokratin i Gävle

Här är en bit av brevet – läs hela till höger om artikeln.

Gävles moderater vill inte göra kommunen till fristad för hotade bildkonstnärer.

Karin Olsson bemöter den kulturfientliga attityden och dribblandet med juridiken.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

HELA BREVET

Svar på Krönika, kultursidan, 2014-03-09

 

Till Karin Olsson Expressen

 

Tydligen så saknar du Karin förståelse hur en demokratisk församling, som Kommunfullmäktige, fungerar. Till skillnad mot dig så tycker vi att det är fullkomligt uppenbart att alla ledamöter får rösta som de vill i ett parlament, det är de som kallas demokrati. För att vi röstar lika i vissa frågor betyder det inte att varken vi eller annat parti samarbetar med Sverige Demokraterna. Den kopplingen föreligger inte alls. Du gör dessa kopplingar för att driva dina egna syften och dina frågor. Är det så att du hänvisar till demokratin eller till journalisternas oberoende? Intressant hur du vinklar och drar i det du skriver för att nå ditt mål.

 

När vi Moderater vill avslå motionen om en fristadskonstnär i Gävle Kommun så är det av skäl som du som journalist i Stockholms pulserande stadsliv tydligen har svårt att sätta dig in i. Det regnar inte manna från himlen i Gävle vi har stora tunga frågor och utmaningar. Sveriges högsta ungdomsarbetslöshet, ett mycket högt skattetryck. Det är inte lätt att lyfta blicken från denna verklighet och försöka vara behjälplig till hela världen med stort hjärta, när vi inte klarar av våra uppgifter, fastställda i kommunallagen, vad vi är ålagda att göra.

 

Det som Karin påpekar som småttigheter blir då helt plötsligt stora frågor som förtur i bostadskön när inga lediga lägenheter finns och kön är mycket lång. Det ska även tillsättas en tjänst på 25 % som ska serva denna konstnär. Bildkonstnären ska få ett bidrag/stipendium på 300 000 kr per år, dessutom ett medlemskap till ICORN 20 000 kr per år och resa 1 gång per år till London med omkostnader, övriga omkostnader är säkert också att räkna med.

 

Vilka socioekonomiska kostnader finns det för övrigt skola, vård etc? Vilket ansvar tar du Karin? Kan detta stipendium betraktas som ett rent understöd? Kommuner får inte ge stöd till enskilda. Det strider mot kommunallagen.

 

Beslutet som är fattat i Kommunfullmäktige i Gävle kommer att överklagas för att prövas mot kommunallagen.

 

Nu kommer detta upp i Förvaltningsrätten med anledning av den arbetsbeskrivning som en kommun är ålagd att göra och inte göra inom det kommunala uppdraget. Vi följer med stort intresse att följa frågan.

 

Gävle 2014-03-10

Niclas Bornegrim M

Birgittha Bjerkén M

Inger KällgrenSawela M

Det kom ett brev från Gävle. Ni kan läsa det här bredvid. Eller förresten, ni måste läsa det. Det är ett svar på en kritisk krönika som jag skrev för en vecka sedan, som handlade om hur Gävlemoderaterna gjorde som Sverigedemokraterna, och röstade mot att kommunen skulle ta emot en bildkonstnär under två år. Det gällde att bli en del av det internationella fristadssystemet, skapat efter fatwan mot Salman Rushdie, som under en begränsad tid skyddar framför allt hotade författare eller journalister.

I dag finns åtta fristäder i Sverige, och för ett år sedan inledde Expressen Kultur i samarbete med Svenska Pen kampanjen #fristad för att få fler att ansluta sig.

I brevet berättar de tre moderaterna att det inte regnar manna från himlen i Gävle. Skattetrycket är högt och ungdomsarbetslösheten värst i Sverige. Man kan inte hjälpa hela världen, menar de tre lokalpolitikerna.

Hur prioriterar då moderaten Niclas Bornegrim och hans partivänner i sin ansträngda kommunbudget? Nyligen ställde sig han och de andra i alliansen bakom ett förslag om att bygga en ny fotbollsarena med 6 500 platser i Gävle. Detta trots att Bornegrim själv tyckte att kostnadskalkylerna verkade mer än lovligt optimistiska. I bästa fall kommer arenan kosta 140 miljoner kronor att bygga. Driften hamnar på uppemot 14 miljoner om året. Skattebetalarna kommer att stå för tio miljoner av dem.

Det är märkligt, hur lite pengar en kommun än har så verkar det alltid gå att skaka fram stålar till en ny idrottsanläggning.

Niclas Bornegrim är dessutom känd för mer än sin vurm för den lokala idrotten. I Gävle är han beryktad för sin kulturfientlighet, efter att ha gett sitt stöd till en "konsthatare" som Arbetarbladet tog med för att titta på offentlig konst tillsammans med chefen för Konstcentrum, konsthallen i Gävle. Bornegrim avskydde skulpturen "Priapos trädgård" så mycket att han utfärdade ett vallöfte om att ta bort den om han kom till makten. Bornegrim tyckte också att man skulle strunta i expertisen på Konstcentrum vid inköpen av offentlig konst och låta kommuninvånarna rösta fram dem i stället.

 

Det är alltså ingen slump att Bornegrim går i bräschen för att stoppa en utsatt bildkonstnär från att få en fristad. Han är inte främmande för politisk detaljstyrning av konsten och avskyr "eliter" som ska bestämma vad som är konst och inte. Hans påstådda omsorg om de kämpande Gävlekonstnärerna som han anser skulle få otillbörlig konkurrens av denna enda skyddsling ger jag inte mycket för.

I sin replik meddelar Gävlemoderaterna att beslutet om att bli fristad - i likhet med Uppsala, Malmö, Göteborg, Växjö, Norrköping, Linköping, Jönköping och Sigtuna - ska överklagas för att prövas mot kommunallagen. De undrar om det stipendium som konst-nären får kan betraktas som understöd i strid med kommunallagen, och vill få det utrett i förvaltningsrätten.

Fristadssystemet finns i Sverige sedan många år, och går i linje med regeringsförklaringen och Kulturrådets regleringsbrev. Kultur- minister Lena Adelsohn Liljeroth, som bekant också moderat, har uttalat sig varmt om fristäderna.

Nu försöker ändå Gävlemoderaterna att undergräva hela systemet. De vill hitta en juridisk krok för att se till att inga kommuner och regioner alls kan ansluta sig. Man får ge dem att de är än mer kreativa än Sverigedemokraterna för att hindra oönskade element att komma till Sverige. Utsikterna för att de ska lyckas är dock små. Många kommuner delar ut stipendier, utan att det någonsin har ansetts stå i strid med kommunallagen.

 

Men det mest anmärkningsvärda med Gävlemoderaternas replik är egentligen deras resonemang om att jag inte begriper hur demokrati fungerar. Det är just för att jag begriper det som jag tar mig rätten att kritisera deras agerande. Det kallas yttrandefrihet, just det som författarna, journalister och konstnärerna i behov av en fristad har blivit berövade.

Gävle är nu på väg, i strid med Moderaternas och Sverigedemokraternas vilja, att bli den första kommun i Sverige som blir en fristad för just en konstnär. Det är en pionjärinsats som hedrar staden.