De bär summan av sina liv i billiga handväskor

Camila Sosa Villada.
Foto: Maj Lindström / Prosak förlag
Hanna Nordenhök.
Foto: OLLE SPORRONG

Camila Sosa Villadas ”Nattdjur”, som redan tagit den spanskspråkiga världen med storm, finns nu i svensk översättning. 

Hanna Nordenhök följer med till Córdoba i Argentina och livet i Sarmientoparkens undanskymda skrymslen.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. I Sarmientoparken, den argentinska staden Córdobas gröna lunga, står det en flock nattdjur och väntar på kunder under träden. De är systrar, medbrottslingar som ”utövar sin magi i frontlinjen” av det krig som utgör världen. I sin beskyddande ängel och hormamma Tía Encarnas vingars skugga lever de sina blåslagna liv i parkens undanskymda skrymslen, när de inte sover eller slickar sina sår bakom gardiner i illusionens rosa färg på pensionatet intill, eller behandlas för sina skador och infektioner på sjukhuset ett stenkast bort. De är ”kvinnofåglar, kvinnovargar” som tar sig fram i världen med summan av sina liv instoppade i billiga handväskor, helst inte på dagen eftersom solstrålarna kan ”försvaga dem, avslöja dragen av de män de inte är”. På ständig flykt undan att trakasseras, misshandlas och mördas rör de sig hukande i dagsljuset, precis som gatuhundarna de boende i området skjuter på med elpistol.

Foto: Prosak förlag

När det nystartade lilla förlaget Prosak nu ger ut sin andra argentinska titel är det med en bok som tagit den spanskspråkiga världen med storm, såld i mer än sextontusen exemplar och i färd med att ges ut på ett flertal språk. Camila Sosa Villada, argentinsk transikon, poet, dramatiker och skådespelare med 56 000 följare på Instagram, har för ”Las malas”, som den egentligen heter på spanska, prisats med flera fina priser sedan den kom ut 2019, och rättigheterna har köpts av tv.

Översättaren Linnea Rutström låter snyggt originaltiteln (ung. ”De dåliga flickorna/kvinnorna”) bli till ”Nattdjur” på svenska – ett långt mycket känsligare och bättre epitet på människorna i denna hybrid mellan autofiktion, saga och hårdkokt realistisk roman. En bokstavligare översättning av titeln skulle låta pilsnerfilm på svenska, alternativt reducera romanens gestalter till romantiserade transor av campantruket Almodóvar-snitt. Och för något sådant är var och en av dem alltför sorgset och komplext gestaltade. ”Nattdjur” blir ett ord både troget Sosa Villadas litterära stil, och smärtfyllt skoningslösa ärende. De kroppar och existenser hon skildrar har den verkligt brutala marginaliseringen ristad över sina hudar, i form av blåmärken och ärr efter ständiga våldtäkter och daglig misshandel – liksom de bär inom sig de själsliga spåren av sina trauman. Deras liv präglas av fattigdom och död, av rasism, aidsutbrott och en rå homo- och transfobi.

Genom dessa nattens änglar skildrar Sosa Villada inte bara en social minoritet utan också ett argentinskt klassamhälle djupt präglat av sin historia av kolonialism, militärdiktatur och ekonomiska kriser. Hon som berättar gruppens öden är Tía Camila, också hon en av parkens prostituerade, född till biologisk pojke i en fattig by av en nedtryckt mor, och med en misshandlande far som med sitt våld visar henne en värld där hon omöjligen kan vara man. Ingenting är hennes i den här berättelsen, skriver hon: ”Inte ens min kropp, som jag säljer för att kunna leva som kvinna.”

De rör sig alla som villebråd genom en förkrossande värld de gör sitt bästa för att överleva i.

”Nattdjur” är en skakande och oavvislig bok, att den finns tillgänglig för svenska läsare är bara att glädjas åt. Och Rutströms översättning fångar fint originalets lite språkligt råa, lakoniskt Duraslika stil. Jag ställer mig ibland lite undrande till varför det spanska ordet ”travesti” – transvestit – ofta har behållits i översättningen, som ju är ett ord som i svenskspråkig kontext inte används på samma sätt. Varför helt enkelt inte bara ”transa” eller ”trans”?  

Den detaljen hindrar inte att de vackra, svultna, ömsinta bilderna och passagerna är många. Som i skildringen av Brillo de los Ojos, det övergivna barnet, en ”flintskallig undulatunge” som Tía Encarna adopterar och ammar med sina bröst injicerade med det billiga, flytande silikon som med åren gjort hennes kropp gropig som månens yta. Eller av María, den dövstumma, ett annat barn som hamnar i Encarnas vård och som förvandlad till fågel hjälplöst kastar sig mot sin egen burs väggar. Barnen och djuren, de skjutna tikarna i kvarteret, fungerar som speglar för den utsatthet resten av den lilla kretsens medlemmar representerar. De rör sig alla som villebråd genom en förkrossande värld de gör sitt bästa för att överleva i – den lilla tid de gör det – tack vare systerskapet de delar samtidigt med misären. 


ROMAN

CAMILA SOSA VILLADA

Nattdjur

Översättning av Linnea Rutström

Prosak Förlag


Hanna Nordenhök är författare och kritiker på Expressens kultursida.



Härdsmältan på Gräv

https://embed.radioplay.io?id=95811&country_iso=se

Veckans mediesnackisar med Karin Olsson och Magnus Alselind. Grävnördarnas vilda party och självutlämnande nyhetsbrev. Guldspadefavoriten Daniel Olsson gästar podden.