Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

De allsmäktiga jättarna låter näthatet frodas

ANSVARSLÖST. Jonas Gardells man Mark Levengood dödshotades på Youtube men ingen på företaget reagerade. Foto: Robban Andersson

Företag som Youtube, Facebook och Twitter tar gärna makten över våra liv, men backar från sitt ansvar när det gäller.

Jonas Gardell skriver om vår tids ansiktslösa makthavare, som stillatigande ser på medan hat och hot sprids i cyberrymden.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

För ett par månader sedan såg jag en film på Youtube. Den hette: "Skjut och döda bögen Mark Levengood".

Filmen som var ett par minuter lång visade ett kikarsikte riktat mot min mans vackra ansikte. Varannan sekund brann ett skott av.

Pang! Pang! Pang!

Gång på gång.

Så skulle min älskade, reducerad till bögen Mark Levengood, skjutas och dödas.

Tidigare har jag ibland polisanmält dödshot. Inte alltid, det orkar man inte, men ibland.

Som den gången min son skulle tvingas titta på när jag fick mina genitalier avskurna och uppstoppade i anus. Eller den gången man meddelade exakt vilken vecka jag skulle avrättas.

Ingen kontakt med polisen har någonsin lett till någonting, något som exempelvis Henrik Arnstad skrivit om. I ett par artiklar i Aftonbladet beskriver Arnstad hur högerextremistiska falanger systematiskt och ostraffat hotar sina kritiker.

Som offentlig person är man mer eller mindre rättslös.

Författaren Jonas Gardell om sin – och andra offentliga personers – rättslöshet. Foto: Alexander Donka

Men problemet handlar inte bara om de högerextrema gruppernas organiserade förföljelse.

Inte heller handlar det bara om polisens bristande resurser eller politikernas oförmåga att ta itu med problemet.

Utan om den märkliga tystnaden från de företag som tillhandahåller de plattformar som är själva förutsättningen för trakasserierna.

Den här gången anmälde jag därför i stället filmen direkt till Youtube.

Detta gör man genom att fylla i en rapport som skickas i väg, okänt vart, till någon någonstans i världen på det amerikanska företaget.

Man klickar i ett eller flera alternativ som ska svara på frågan "Vad är problemet?"

Youtube själva definierar icke godtagbart innehåll som sådant som utgör "hets mot folkgrupp, olämplig behandling av sårbara individer eller cybermobbning, skildrar handlingar som kan leda till fysisk skada, våldsskildringar, våldsamt innehåll eller innehåll som har som syfte att chockera tittaren..." och så vidare.

"Ändå hände ingenting när jag anmälde filmen. Den fick ligga kvar vecka efter vecka, månad efter månad."

Det torde därmed vara självklart att en film som uppmanar till avrättning av en känd homosexuell journalist uppfyller varje kriterium man kan tänkas ha, inte minst är det ju ett brott att uppmana till mord.

Ändå hände ingenting när jag anmälde filmen.

Den fick ligga kvar vecka efter vecka, månad efter månad.

Skjut och döda bögen Mark Levengood.

Mina barn, 12 och 9 år gamla, är ofta inne på Youtube och kollar på klipp, som barn är.

Jag tänkte att det bara var en tidsfråga innan de fick se en av sina pappor med ett kikarsikte mot pannan, innan de hörde skotten smälla av, innan de läste texten som ville att en av deras pappor skulle dö.

Så varför tog Youtube inte bort klippet?

"Vad är problemet?" som Youtube själv formulerar det.

Kanske hade de inte sett min anmälan. Kanske brydde de sig inte. Kanske sympatiserade Youtubes anställda med filmens innehåll.

Youtube tycker kanske att man ska skjuta bögar.

Jag vet verkligen inte.

Det kan jag inte veta eftersom Youtube inte kommunicerar med oss som använder sajten eller som ofrivilligt utlämnas där.

Det finns ingen som svarar.

Ingen att ringa.

Ingen att mejla.

Ingen redaktion som tar sitt ansvar.

Kanske är det det som som är problemet.

Youtube utövar sin makt över oss alla.

På samma sätt som Facebook, Twitter och alla de amerikanska företag i vars händer vi, genom att godkänna användarvillkoren, lagt våra sociala liv.

Och godkänna användarvillkoren måste vi, annars får vi inte vara med.

De är vår tids ansiktslösa makthavare.

Som tar bort bilder på män som kysser varandra, som censurerar en kvinna som ammar sitt barn om bröstet syns en aning för mycket - men som accepterar våld mot homosexuella och mot kvinnor.

Och allt vi kan göra är att skicka i väg en anmälan i cyberrymden och sedan hoppas på en eventuell reaktion.

Gud hör bön sägs det, men frågan är om Youtube gör det.

Till slut lyckades Jonas Gardell få Youtube att ta ner videon med dödshoten mot Mark Levengood. Foto: Izabelle Nordfjell

Häromdagen, när jag så upptäckte att filmen fortfarande låg kvar, många veckor senare, uppmärksammade jag det på Twitter och Facebook - där jag har sammanlagt 525 000 följare - och kontaktade tidningar. Expressen skrev, Aftonbladet hakade på. Många av mina följare hjälpte mig genom att själva anmäla klippet till Youtube.

Efter bara tre timmar var klippet borta.

Jag antar att det var för många flugor som irriterade och som fick företaget att plötsligt reagera.

Men vad gör de människor som utsätts och som inte har några följare? Som inte känner någon på en tidningsredaktion? Ensam mot en nyckfull och sluten makthavare.

Om polisen inte har resurser.

Om företagen vars plattformar sprider hoten saknar ansvariga utgivare, viljan att kommunicera samt att deras eget system för att komma till rätta med problemen är nyckfullt om det alls fungerar.

Och vi har läst och godkänt användarvillkoren.

 

Följ Expressen Kultur på Facebook. Där kan du kommentera våra artiklar.