Gå till innehåll

Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

DDR-ön på gränsen till både frihet och död

PORTEN TILL FRIHETEN. Östtyska vakter ser genom den rivna Berlinmuren den 11 november 1989.
Foto: Lionel Cironneau / AP SCANPIX SWEDEN
Lutz Seiler.
Foto: Jürgen Bauer / NORSTEDTS
En annan sorts övervakning på Hiddensee.

Den hyllade tyska romanen "Kruso" av Lutz Seiler skildrar en ficka för avvikare i det östtyska förtrycket.

Nina Lekander läser om Hiddensee, en ö där friheten kunde skymtas vid horisonten.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Det går inte en dag i det mediala Tyskland då det inte berättas historier om och visas bilder från DDR-tiden, och vid Alexanderplatz och Brandenburger Tor säljs all tänkbar parafernalia. Alls inga hakkorsprydda huvudbonader, men väl sådana med hammaren och skäran.

Inte minst i november när Berlinmuren föll, år efter år efter år efter 1989, skriver tidningarna spaltmil om muren och vad som doldes bakom den. Eller doldes och doldes, västberlinarna kunde trots allt glo på sina infångade grannar från utsiktstorn; medan östberlinarna var strängt förbjudna att kika in i väst, än mindre ta bilder.

Det var helt enkelt inte meningen att "die Ossis" skulle få veta hur det såg ut på andra sidan – hur minfält, taggtråd, strålkastare, alarmsystem och vakttorn var placerade.

Dock fanns det vissa kulturella om inte frirum så något mer lössläppta reservat i det homogena Östtyskland. Dit hörde "indianlägren", ett 60-tal ekoromantiska communities på landsbygden där människor klädde ut sig – framför allt till indianer, men också till cowboys.

Livet, döden och havet

En annan sorts utanförskapets gemenskap fanns på den vackra lilla ön Hiddensee i Östersjön, varifrån man kunde skymta friheten i Sverige och Danmark. Där samlades inte minst intellektuella och konstnärer som vantrivdes i den östtyska kulturen, väl medvetna om att denna deras frihet var högst villkorad – Stasi fanns förstås också där, liksom soldater. Ändå lyckades somliga fly över havet, oftast till den danska ön Møn.

Om livet – och döden – på Hiddensee skriver poeten och essäisten Lutz Seiler i sin första roman "Kruso", som vann det prestigefylla Deutsche Buchpreis 2014. Seiler parar här, efter en vad det verkar ytterst grundlig research, det dokumentära med det fantastiska eller surreala och poetiska.

Året är det magiska 1989, det är sommar, och ynglingen Ed anländer till ön med en mager såväl packning som självkänsla – hur ska han finna sin roll som diskare på värdshuset Klausner i denna brokiga blandning och hierarki som råder bland "skeppsbrutna" dissidenter och tvivlare?

Glittrande prosa

Småningom får han en vän i den ryskättade ledargestalten Alexander Krusovitj, Kruso, vars namn självklart syftar på Robinson Crusoe; en av många litterära referenser i denna egendomliga bromance till bok. Bland andra är Georg Trakl viktig, och jag kommer ofta att tänka på Michel Tourniers "Fredag eller den andra ön".

Översättaren Aimée Delblanc har gjort ett styvt jobb med denna vindlande, havsglittrande prosa som får en att känna "utantillkraften med sin omättlighet". Liksom lust att googla fram DDR-produkter som ett på den tiden vanligt hårvatten: Explepäng!

Vatten är viktigt. Havsvattnet hotar att nöta ner Hiddensee, havet kan leda till frihet och/eller död. Diskvattnet är äckligt. Det finns överhuvudtaget en himla massa slem, avlopp, rost, mögel och mal här – och i slutet fasansfulla anteckningar om anonyma lik som inte har klarat rymningsförsöken till Møn. Exempelvis:

"Kvinna: inga läppar, ingen näsa, ansikte bara av tänder, armarna svarta fulla av alger", och "Person, obestämbar, utan kontur /…/ fartygspropeller, stora sjok. Krossad".

Ibland tappar dock texten taget om åtminstone mig. Det gäller särskilt Eds småfilosofiska låtsassamtal med en död räv. Vet dock inte om det är övernaturligheten eller pretentionen som stör. I övrigt instämmer jag i applådåskorna.


Nina Lekander är medarbetare i Expressen Kultur.


Följ Expressen Litteratur och Kultur på Facebook så att du inte missar några texter.

ROMAN

LUTZ SEILER
Kruso
Översättning Aimée Delblanc
Norstedts, 459 s.