Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Därför ser vi katastroftänk som barnsligt och fegt

Veronika Gustafson. Foto: PRIVAT / PRIVAT
Misse Wester. Foto: SVERIGES TELEVISION / SVT
SVT-serien ”Nedsläckt land”. Foto: SVERIGES TELEVISION / SVT

Är här och nu verkligen förenligt med katastroftänkets där och sen? Och fantiserar vi mer under strömavbrott?

Veronika Gustafson summerar SVT:s ”Nedsläckt land” med en reflektion över ljusets effekt på tanken.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KOMMENTAR | IDÉ. ”Vi är mycket här och nu”, säger Misse Wester i SVT:s ”Nedsläckt land” – är det därför är vi så dåligt förberedda på katastrofer? Samtidigt tycks vi ha en stark dragning till katastroftänk – särskilt i mörker. Men här och nu är inte förenligt med katastroftänkets där och sen.

Vi är inte särskilt bra på att parera kriser, är slutsatsen som drogs efter SVT:s ”Nedsläckt land”, ett experiment i krishantering där tio deltagare skickades ut i skogen i tron att de skulle få uppleva en härlig, direktsänd semester – och snuvades på el, vatten och mobiltäckning under förevändning att det rådde solstorm. Mörkret höljde sig kring middagsbordet, och besticken fortsatte skramla. Huvudproblemet: vi inser inte katastrofen förrän det är försent. Fredagsmyset fortsätter medan elefanten i rummet skrubbar ryggen mot taket. 

Enligt Misse Wester, gästprofessor vid avdelningen för riskhantering och samhällssäkerhet vid Lunds universitet och en av forskarna bakom experimentet, handlar det till viss del om vår tendens att leva i nuet, på bekostnad av planering och framförhållning. 

– Vi är inte bra på att tänka långsiktigt, vi är mycket här och nu, säger hon när deltagarna i SVT:s ”Nedsläckt land” väljer att dricka upp vinet innan de undersöker vad som hände med strömmen. 

De oroligas naturliga fördel

Samtidigt tycks vi ha en evolutionär benägenhet till katastroftänk, dvs fantiserande om att råka ut för diverse farliga situationer, för att mentalt förbereda sig på eventuella kriser – en instinktiv drivkraft till att inte leva här och nu. ”De av våra tidigare förfäder som oroade sig mycket, hade större överlevnadschans än deras bekymmerfria och positivt tänkande kamrater” [red. övers], skriver Todd Kashdan, professor i psykologi tillika författare till ”The Upside of Your Dark Side”. Våra hjärnor är alltså konstruerade för att förbereda oss på katastrofer. Varför är vi då så usla på det? 

Ur ”Nedsläckt land”. Foto: SVERIGES TELEVISION / SVT

Givet att katastroftänk är medfött tycks vi oproportionerligt fixerade vid här och nu. Finns det något i vår miljö som påverkar tendensen till katastroftänk, och därmed vår förmåga till att mentalt förbereda oss på krångel? Jo, ljussättning. 

Vi tycks ägna oss åt mer katastroftänk när det är mörkt. Tänd nattlampan, annars får lillebror för sig att det är monster under sängen, bullofager i köket och skelett i garderoben. Faror växer när gränser och proportioner tonas bort. Medan ljuset skriver oss på näsan, låter mörkret oss klottra dit verklighetens konturer själva, i en potentiellt oändlig blind fläck för hjärnan att fylla i. Många författare och filosofer föredrar att skriva nattetid – är det underligt?

Katastroftänk anses barnsligt

Men sedan den industriella revolutionen har vi haft relativt lite mörker.

Var vi mindre här och nu innan samhället blev upplyst? Tankar på den ”mörka medeltiden” strömmar in, tider med en benägenhet till vidskepliga förklaringar. Tedde sig spöken, fadäser och olyckor kanske mer livliga – åtgärdskrävande – då, i fantasin? Alltfler studier visar hur fantasin stimuleras av mörker, och kategorin ”fantasi” omfattar även katastroftänk. 

Allteftersom SVT:s experiment fortskrider ter sig deltagarna alltmer uppfinningsrika, även vad gäller språkbruket. Den fiskelösa sjön blir ett ”svart öga” under Kalle, och för Camilla blir uttaget ”två hål i väggen” varifrån vi får ”allt vi har”. Och enligt Levi smakar mörtstjärt ”exklusivt nasty” – ett uttryck med spridningspotential. För att inte tala om hur de försökte förklara fenomenet solstorm...

Men katastroftänk ses ofta som barnsligt, fegt och kontraproduktivt – tänd ljuset, låt inte sinnet fördunklas av långsökta orosmoln. Agera snabbt, säkert och spontant, tänk klart. Om alla gräver ner sig i (värsta) tänkbara scenarion och deras konsekvenser går det sakta – nej, snarare ryckigt och oförutsägbart. 

Akademien i en dragig lada

Ett effektivt samhälle är kanske inte kompatibelt med höga nivåer av katastroftänk, grubbleri eller tvivel – ty den som fantiserar är inte här och nu. 

Elavbrott må slå ut delar av samhället, men elpåslag, med den klarhet och trygghet som följer, kanske stävjar samhällets katastroftänk, och därmed drivkraften att förbereda sig på kriser. I ljuset verkar hoten varken här eller nu.

I framtiden önskar jag mig nedsläckta klassrum, mörklagda tv-soffor och en dokusåpa där gräddan av Sveriges författare, poeter och skribenter forslas i väg till nedsläckta skogar för att fila på nya mästerverk. För fantasins skull, för det otyglade katastroftänkets. Ser du...

...Svenska Akademien sammanträda i en dragig lada endast upplyst av levande ljus? 

...Leif GW Persson uppflugen i en småländsk gran vid midnatt? 

...Ivar Arpi släpa med sig Jordan Peterson för en produktiv mysstund under Margot Wallströms beryktade sten? 

Eller ännu ett ”Nedsläckt land”. Gärna i mörkaste rydbergsvinter. Där man plötsligt står i duschen med iskallt, sinande vatten strilande längs ryggen... Och tv-kamerorna på tryggt avstånd. 

 

 

Veronika Gustafson är kulturskribent och studerar filosofi, politik och ekonomi vid University of Sussex.

I tv-spelaren ovan visas senaste avsnittet av Kultur-Expressen, där Marie Agerhäll samtalar med Daniel Sjölin om arbetet med satirserien ”Dips”.