Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Därför säger jag "nej, tack" till Malmö Opera

Gunilla Brodrej.
Foto: Ylwa Yngvesson
Malmöoperan.
Foto: Tomas Leprince

Malmö Opera försummar svensk sångtalang när den hårdsatsar på säkra kort från kontinenten.

Gunilla Brodrej förklarar varför hon bojkottar "Figaros bröllop" i morgon kväll.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Varje år avslutar ett 20-tal operasångare sina studier på Sveriges dyraste högskoleutbildning Operahögskolan. Dessutom utbildas en handfull operaregissörer och ungefär lika många dirigenter. Sedan försvinner de.

I sämsta fall utbildas de till arbetslöshet. I bästa fall får de frilansjobb ute i Europa. Det finns bara tre stora operahus i det här landet. Och intresset för att engagera unga lovande svenska sångare skiftar rejält. Bäst sköter sig de små husen, i Umeå och Karlstad. Stockholmsoperan och Göteborgsoperan är ganska duktiga. Folkoperan likaså.

Sämst sköter sig Malmö. För så här är det.

I morgon har Mozarts populäraste opera "Figaros bröllop" premiär på Malmöoperan. Jag gissar att det både kommer att låta fantastiskt och se fantastiskt ut. Faktum är att jag redan nu utan att blinka kan ge uppsättningen fyra getingar. Jag har fått prov på sångarnas röster på en inspelning som ligger på Malmöoperans hemsida. Snyggt.

De unga och lovande utländska solisterna i de ledande rollerna har uppenbarligen handplockats under ledningens shoppingresor till kontinentens operahus.


LÄS MER: Billy Elliot gör debut på Malmöoperan

Operahusen borde ha koll

Vad gäller själva uppsättningen kommer det inte att förekomma några uppdateringar som irriterar den konservativa delen av publiken. Det har inte gjorts någon svensk översättning eller bearbetning och kostymerna är förtjusande tidstrogna.

Den tyske gästregissören, Peter Stein, 79 år, följer partituret till punkt och pricka och hans produktionsteam skapar de bästa förutsättningarna för detta. Åter igen, det blir säkert jättefint under ledning av den amerikanska dirigenten Evan Rogister. Men det skulle bli förmodligen bli jättefint under ledning av en svensk dirigent och sopranen Sabina Bisholt, mezzon Rebecca Fjällsby, barytonsångaren Sebastian Durán eller tenoren Carl-Fredrik Tohver, för att bara nämna några ur den lysande avgångsklassen från Operahögskolan i Stockholm i våras. Göteborgs studenter har jag dessvärre sämre koll på. Men den kollen borde operahusen ha. De borde strängt taget svärma kring avgångsklasserna som galleristerna svärmar kring Konsthögskolans elevers masterutställningar.


LÄS MER: Verdis maskeradbal utan djupare mening

Malmöoperan gömmer undan svenska projekt

Malmös dramaturg Stefan Johansson och vd Bengt Hall har sedan några år arbetat hårt för att bli ett hus med ett internationellt gott rykte. På andra sidan sundet ligger Det kongelige opera med idel framstående danskar i uppsättningarna.

Eftersom Malmö helst anlitar utländska up and coming-solister för sina största satsningar begränsas dessutom möjligheten att spela på svenska, och bryta ner språkbarriären mellan verk och publik. Man vill säkert hävda att det finns musikaliska poänger med att spela på originalspråket.

Med den snobbiga originalspråkslogiken borde det krävas skådespelare från Royal Shakespeare company för att få uppnå verkshöjd på teatern. Shakespeare skrev som bekant sin mångbottnade och raffinerade dramatik på engelska.

Malmöoperan gömmer undan sina svenska projekt på baksidans Operaverkstad, där de spelar för barnen. Även på stora scenen skulle Malmö kunna profilera sig som det svenska operahuset där de stora svenska stjärnorna hörs och där operakonsten tas till en ny nivå.


LÄS MER: Don Giovanni saknar en riktig helveteseld

Daterad kritik av kvinnor

Jag lyssnar noga på det inspelade introduktionssamtalet från Malmö operas scen för att försäkra mig om att jag inte missar en epokgörande föreställning om jag inte reser dit. Men Peter Stein presenterar varken någon ny läsning av klassikern eller någon överraskande idé. Han är snarare överraskande gammalmodig och menar till exempel att "den stackars" Grevens lust att få ligga med kammarjungfrun Susanna bara återspeglar en normal manlig drift, en sådan som regissören själv kan känna igen sig i och härstammar från "neanderthalaren". I en bisats antyder han att han själv skulle vilja ligga med (den cirka 55 år yngre) Susanna (Rebecca Nelsen sitter några stolar längre bort, jag ser inte hennes min).

Da Pontes libretto till "Figaros bröllop" innehåller en hel del daterad kritik av kvinnor som lömska och intrigerande, det var trots allt 1780-tal när den skrevs, men Stein understryker lite putslustigt att föreställningen också innehåller kritik av männen, nämligen genom Marcellinas aria (framförd av ensemblens enda svenska sångare Charlotta Larsson). Detta kallar han lite kokett för politiskt korrekt, "vilket är väldigt viktigt i Sverige".

Detta är förutsättningarna.

Därför tänker jag inte åka till Malmö.


Följ Expressen Kultur på Facebook – så missar du inga texter


Gunilla Brodrej är scenredaktör och kritiker på Expressen Kultur.