Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Därför missförstås genusvetenskapen

Paul de Font-Reaulx. Foto: PRIVAT. / PRIVAT.
Peter Paul Rubens och Jan Brueghel den äldre, ”Edens lustgård” (c. 1617) Foto: WIKIMEDIA COMMONS.

Debatten om genusvetenskapens verkar aldrig ta slut, samtidigt som få av debattörerna talar om samma sak. 

Filosofen Paul de Font-Reaulx reder ut missförstånden. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

ANALYS. Genusvetenskapen mottar i dag kraftig kritik runtom i världen, vilket beskrivs väl i Magnus Lintons nyliga essä i DN (23/7). Det många ondgör sig över är påståendet att genus är socialt konstruerat, men debatterna om detta tenderar att grunda sig i ett fundamentalt missförstånd som oftast leder till att alla talar förbi varandra.  

För att kunna reda ut det behöver vi först vara på det klara med vad vi ens pratar om när vi pratar om sociala konstruktioner och genus. 

Om något är socialt konstruerat så är det beroende av sociala faktorer för att finnas. Ett exempel är pengar. Det är sant att lapparna i våra plånböcker inte är socialt konstruerade, men om det inte vore för vår ömsesidiga förståelse kring värdet på lapparna så vore de inte pengar. Om vi alla samtidigt skulle glömma innebörden av pengar, då skulle alla pengar i världen bokstavligen sluta existera.

Vi bör dessutom vara väldigt tydliga med att vi talar om genus snarare än kön.

Att något är socialt konstruerat betyder däremot inte att det är relativt eller subjektivt. Fenomenet pengar är socialt konstruerat, men mängden pengar på ditt bankkonto är (tyvärr) ett objektivt faktum. Genusvetaren Catherine MacKinnon skriver i mer målande språk att det socialt konstruerade förtrycket som kvinnor möter är som ”ett slag i ansiktet” och lika relativt som ”kanten på en bro i hundra kilometer i timmen”. Det vill säga, ganska verkligt.

Vi bör dessutom vara väldigt tydliga med att vi talar om genus snarare än kön. Begreppet kön syftar på biologiska egenskaper som kromosomuppsättning, medan genus syftar på mer alldagliga egenskaper som vi associerar till att vara man eller kvinna, till exempel utseende och beteendemönster. Ingen påstår att kön är socialt konstruerat, vilket däremot verkar vara hur vissa genuskritiker förstår debatten. När vi i vardagen säger att någon är man eller kvinna syftar vi i regel på deras genus snarare än kön, med undantag för exempelvis medicinska sammanhang.

Det stora missförståndet i debatten uppstår från att det finns två helt olika sätt att förstå påståendet att genus är socialt konstruerat, och när dessa blandas ihop blir resultatet käbbel.

När vi förtydligar skillnaden mellan dessa blir svaret på respektive fråga ganska enkelt.

När vissa, oftast genusvetare, säger det menar de att vår gemensamma uppfattning om manligt och kvinnligt är socialt konstruerad. Med andra ord hur man måste vara för att i andras ögon räknas som man eller kvinna. Andra pratar i stället om huruvida våra typiskt manliga eller kvinnliga beteenden är orsakade av sociala eller biologiska faktorer.

Det här är två olika frågor, den första handlar om hur vi förstår begrepp som man och kvinna, den andra om vad som orsakar genomsnittliga beteenden i en befolkning. När vi förtydligar skillnaden mellan dessa blir svaret på respektive fråga ganska enkelt, och knappast förtjänt av den kontrovers vi ser i debatter.

På den första frågan är svaret uppenbart. Sättet som vi förstår och använder begrepp är socialt konstruerat. Det är oklart hur det inte skulle kunna vara annorlunda. Även vetenskapliga begrepp – vad som räknas som en atom till exempel – är socialt konstruerade, i betydelsen att de är produkten av en social process där man har beslutat om definitionen av något.

Den andra frågan, om vad som orsakar våra beteenden, är kanske den som de flesta har i åtanke. Vad som däremot inte poängteras ofta nog är att detta är en empirisk fråga. Det vill säga, att det är en fråga som kräver att vi – eller snarare sociologer, psykologer och biologer – går ut och samlar data på mänskliga populationer för att försöka se vad som kan förklara genomsnittliga skillnader i vårt beteende. Det är ingenting vi kan komma fram till ett svar på från läsfåtöljen, eller talarstolen för den delen.

Med det sagt har forskarna som har behandlat frågan arv och miljö nått någon form av konsensus: vi är en blandning av båda. Därför är dagens frågor mer nyanserade, exempelvis kan de handla om i vilken utsträckning ett givet beteende är orsakat av en socialiseringsprocess snarare än av biologiska dispositioner. Den typen av fråga är dock även metodologiskt svår att svara på, eftersom vi saknar en neutral social miljö vars individer vi kan använda som kontrollgrupp att jämföra oss med.

Man kan i ljuset av det kanske undra varför någon skulle vara intresserad av den första frågan, den om vad som räknas som kvinnligt och manligt. Svaret är enkelt: vår gemensamma förståelse av hur man måste vara för att räknas som man eller kvinna är en av de säkraste kausala effekterna på våra beteenden. Förvirring uppstår dock ibland när vissa, exempelvis engelska Wikipedia, enbart syftar på den här effekten när de talar om den sociala konstruktionen av genus.

När man väl förtydligat vad vi pratar om blir det uppenbart att mycket kritik mot genusvetenskapen är grundad på missförstånd.

Det finns flera sätt som vi i sociala sammanhang anpassar oss till vår uppfattning om ett begrepp. Ett exempel från filosofen Sally Haslanger är begreppet coolhet. Vad som räknas som coolt är uppenbarligen socialt konstruerat. Däremot är det också så att när jag vet vad som räknas som att vara cool, och vill vara cool, kommer mitt beteende att bero på vad som räknas som att vara cool.

På samma sätt anpassar vi oss ofta till vad som uppfattas som manligt och kvinnligt, delvis under tryck från vår omgivning och delvis för att vi oftast identifierar oss som män eller kvinnor. Och därför är det relevant för genusvetare som vill förklara våra beteenden att fokusera på dessa uppfattningar, vilket förstås inte utesluter att andra faktorer, som biologiska, också påverkar vårt beteende.

När man väl förtydligat vad vi pratar om blir det uppenbart att mycket kritik mot genusvetenskapen är grundad på missförstånd. Synd är att de som har mest makt att motarbeta genusfrågor antagligen kommer vara de sista att erkänna det.

Av Paul de Font-Reaulx

 

Paul de Font-Reaulx är masterstudent i analytisk filosofi vid University of Oxford och oberoende skribent.