Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Därför kollapsade deras allians till en steril hybrid

Alliansledarna. Foto: OLLE SPORRONG
Erik Angner Foto: ANNA-KARIN LANDIN / STOCKHOLMS UNIVERSITET

Liberalism och konservatism kan inte förenas utan att man begår alltför stort våld på deras grundsatser.

Erik Angner, professor i praktisk filosofi, menar att alliansens sammanbrott ger skäl till självkritik hos de konservativa, men inte hos liberaler.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

IDÉDEBATT | KONSERVATISM. “Alliansen är död”, förklarade Ebba Busch Thor (KD) och Ulf Kristersson (M) när C och L öppnade för ett regeringssamarbete med S. “Klåpare. Bedragare. Quislingar”, utbrast Sara Skyttedal (KD). Förvåningen och besvikelsen var uppenbar.

Nu när regeringssamarbetet blivit verklighet undrar Joel Halldorf hur en ny, mer livfull konservatism kan uppstå – och vem som ska formulera den. Det är bra frågor. Blockpolitiken som dominerat svensk politik i decennier har dolt det faktum att liberalismen i grunden är en anti-konservativ hållning. Därför är det knappast oväntat att en konstellation av liberaler och konservativa till sist visar sig vara ohållbar. Det är heller inte förvånande att ett kollapsat samarbete väcker frågan om vad man egentligen vill stå för.

Hur kan liberalismen vara anti-konservativ? Den bästa förklaringen finner vi i en text av nittonhundratalets kanske främste klassiska liberala tänkare, Ekonomipristagaren Friedrich A. Hayek: ”Därför är jag inte konservativ” i boken ”Frihetens grundvalar”.

Hayek erkänner att konservatismen kan vara ett positivt inslag i politiken. Med sin förkärlek för att skynda långsamt kan konservatismen vara en bromskloss för icke önskvärda reformer. Liberaler och konservativa kan med fördel göra gemensam sak i sitt motstånd framförallt mot revolutionära krafter ute på vänsterkanten. 

Liberalism och konservatism är motpoler

Till skillnad mot vad många kanske tror har konservatismen och liberalismen inget gemensamt ideologiskt ursprung. Innan socialismen dök upp på arenan stod liberalismen och konservatismen i ett direkt motsatsförhållande till varandra, menar Hayek.

Vad skulle det då vara för fel på konservatismen, från ett liberalt perspektiv? Hayek invänder mot konservatismens misstro mot det nya och främmande och dess rädsla för förändringar; dess skepsis inför frihandel och invandring; dess oförblommerade nationalism och anti-internationalism liksom dess vördnad inför nedärvda privilegier; och dess övertygelse om den egna kulturens och religionens överlägsenhet. Han pekar särskilt på de konservativas benägenhet att använda statsmaktens befogenheter för att skydda och bevara inhemska idéer, institutioner och traditioner.

Medan C och L tydligast av alla partier bekänner sig till den liberala idétraditionen uppvisar M och KD (liksom SD) flera av de konservativa och illiberala drag som Hayek nämner. Det är inte en händelse att det är just M och KD som mest högljutt förespråkar monarkin, en starkare polismakt, längre straff, samt lagstiftning till stöd för traditionella familjestrukturer. 

Det är knappast ett sammanträffande att det är de som röstar på M, KD och SD som vill förbjuda böneutrop och tiggeri eller att det är KD:s och SD:s väljare som inte vill att Sverige ska vara mångkulturellt. Det är inte förvånande att det är just en kristdemokrat som twittrar att hon blev politiker för att stoppa akademisk forskning vars slutsatser hon ogillar och inte heller att det är moderater och kristdemokrater som är mest positivt inställda till att samarbeta med det extremt illiberala SD.

En steril hybrid

Alliansens tillskyndare brukar försöka släta över skillnaderna mellan liberalismen och konservatismen genom att förespråka en hybrid man kallar ”liberalkonservatism”: en ny ideologi som ska kombinera det bästa av de två traditionerna. Hybrider riskerar att bli sterila, som bekant, och för att vara framgångsrik skulle en sådan behöva göra en hel del våld på båda de ingående begreppen.

Men oaktat är det uppenbart att spänningen mellan de två idéströmningarna finns kvar inom allianspartierna. Liberalkonservatismen förblir en chimär – en konstruktion som består av två ärftligt olika vävnader. Hayeks avgörande argument mot konservatismen är att dess vurm för traditionella idéer, strukturer och livsstilar inte erbjuder någon positiv vision om ett bättre samhälle, och därför inte hjälper oss att hitta en riktning för vår färd. I slutänden kommer de konservativa alltid att försvara ”en mild och moderat version av tidens fördomar”, säger Hayek, och tillägger att de konservativas öde förblir ”att släpas med längs en väg som de inte själva har valt.”

För en liberal behöver inte alliansens kollaps vara skäl till vare sig förvåning eller besvikelse. För en konservativ borde den vara skäl till både självkritik och förnyelse.

 

Av Erik Angner

 

Erik Angner är professor i praktisk filosofi vid Stockholms universitet och forskare vid Institutet för Framtidsstudier. Han är författare till boken Hayek and Natural Law.