Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Därför har Bilan Osman fel om Sverige och rasismen

Bilan Osman.Foto: THEO ELIAS LUNDGREN
Dan Korn.Foto: Jan Kwarnmark / PRIVAT

Dan Korn replikerar på Osmans debattinlägg om Black lives matter och får svar direkt.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT. Sverige är bäst på allt. Under coronakrisen har både Anders Tegnell och Johan Giesecke uttryckligen sagt att alla länder gjort fel och Sverige gjort rätt. De höga dödstalen beror helt enkelt på att vi är bättre på statistik. Uttalandena påminner om Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson, som 2015 sade: ”När jag träffar utländska kolleger säger de att Sverige är ett udda land i asylfrågor. Nej, säger jag då, det är ni som är udda! Ni alla.”

Bilan Osman bidrar till denna narcissistiska syn i sin text på denna sida den 30 juni. ”Det är inte USA som har påverkat Sverige, det är Sverige som påverkar omvärlden” säger hon. Vi är därmed bäst på att vara sämst. Carl von Linné var ”rasismens stamfader”, Sverige och Danmark skeppade hundratusen slavar till Amerika, Sverige koloniserade Sápmi, gav inte romer rösträtt förrän på 1950-talet, grundade världens första statliga rasbiologiska institut och visade svarta människor på Gröna Lund. 

Mot detta kunde man invända en hel del, bland annat att den svenska slavhandeln var mycket blygsam i jämförelse och att det är ren lögn att romer förvägrades rösträtt. Men strunt i det. Samma påståenden upprepas hela tiden och har valsat runt de senaste årtiondena, alltid med påståendet att vi aldrig gjort upp med detta. 

Om Linné tack vare sin indelning är rasismens fader, vad är då Bilan Osman?

Många som kommenterat Bilan Osmans text i sociala medier har framfört att Somalia är ett av de länder i världen som fortfarande har problem med slaveri. Men Osman är inte född i Somalia utan i Göteborg, och de som säger sådant har inte fattat hur svensk Osman är. Hon för fram den svenska privilegierade elitens chicka men falska ödmjukhet, den som ser Sverige som världens viktigaste land. Vi som är så bra därför att vi erkänner oss vara värst. I den diskursen måste Linné vara rasismens fader eftersom han var svensk. Att andra länder också hade rasbiologi, visade svarta på cirkus, koloniserade urinvånares mark, sysslade med slavhandel och slaveri och förtryckte minoriteter spelar ingen roll. Det viktiga är att Sverige gjorde detta. 

När vita människor i Sverige erkänner sitt vita privilegium genom knäböjande och liknande är det samtidigt en spark mot vita som inte är privilegierade, som inte deltar i manifestationer av detta slag. De blir därmed en sämre sorts människor. Osman kan i stället spela ut offerkortet och anklaga andra för vithetsprivilegium, även om hennes egen ställning i Sverige visar hur fel hon har. 

Linné delade in växter, djur och människor i grupper beroende på utseende. Bilan Osman skiljer också på människor utifrån utseende. Om Linné tack vare sin indelning är rasismens fader, vad är då Bilan Osman?

 

Dan Korn är rabbin, folklivsforskare och författare. 

SVAR DIREKT:

Det pågår många försök att flytta fokus. Istället för att prata om våldet mot svarta, den omfattande rasdiskrimineringen och afrosvenskars villkor på arbetsmarknaden - så har vi en pseudodebatt om huruvida Sverige är ”bäst” eller ”sämst”. 

Rasism är inte en tävling. Min text i Expressen var ett svar till de som anser att Black lives matter inte behövs i Sverige. Som anser att människor som lyfter frågan om antisvart rasism i Sverige approprierar amerikansk kultur. Min text handlar om att Sverige har sina egna problem att ta itu med. Att den antisvarta rasismen som i dag påverkar vårt samhälle har en lång idétradition. 

Jag är också svensk och är av den banala anledningen särskilt intresserad av svensk rasism.

Linné var ett i mängden av många exempel. Han delade upp mänskligheten i kategorier och färgkoder vi fortfarande förhåller oss till (vit, svart, gul etc) samt gav dem tillhörande rasegenskaper vi ännu reproducerar, i våra tankemönster och i vårt sätt att vara mot varandra. 

Dan Korn skriver att andra länder ”också hade rasbiologi”. Så är det. Men jag är också svensk och är av den banala anledningen särskilt intresserad av svensk rasism och dess påverkan. Innan en tar sig an världen, kan en börja gräva där en står. 

Det är för övrigt just antirasister som uppmärksammat slaveri i andra länder. Som när det 2017 massmobiliserades i Sverige för svarta migranter som lever som slavar i Libyen. Personer som Lovette Jallow höll i insamlingar, skrev och folkbildade på ämnet och demonstrerade. Få av de som nu talar om slaveri i andra länder bemödade sig om att ansluta sig till mobiliseringen då. Hur kommer det sig?

Vitt privilegium betyder att orättvisorna inte beror på ens hudfärg.

Det är direkt okunnigt att tala om knäböjning och vitt privilegium på det sätt Korn gör. Knäböjningen har ingenting med ”vit underkastelse” att göra. Knäböjningen kom till efter att NFL-spelaren Colin Kaepernick ställde sig på ett knä under nationalsången för att uppmärksamma polisbrutaliteten. Och svarta människors rätt till liv. 

Vitt privilegium innebär inte att människor med en ljusare hudfärg är immuna mot diskriminering, fattigdom, utförsäkringar, sjukdom eller andra typer av orättvisor. Vitt privilegium betyder att orättvisorna inte beror på ens hudfärg. 

Forskningen är entydig när det gäller hur svarta människor behandlas utifrån sin hudfärg på exempelvis arbetsmarknaden. Afrosvenskar behöver ha forskarutbildning för att komma upp i samma disponibla inkomst som övrig befolkning med en treårig eftergymnasial utbildning.

Den stora energi somliga lägger på pseudodebatter som dessa skulle kunna användas till något mer produktivt.

Reaktionerna på min text ger bevis på det jag skrev i den. Att Sverige har en historia att göra upp med, så till den grad att det är kontroversiellt att ens nämna det. 

Men den antisvarta rasismen sker samtidigt här och nu. Den stora energi somliga lägger på pseudodebatter som dessa skulle kunna användas till något mer produktivt. Som att förhindra polisbrutalitet och våld mot svarta.

 

Bilan Osman är skribent och föreläsare på Expo.