Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Därför förlorade den liberala oppositionen valet i Polen

Polens president Andrzej Duda.Foto: LESZEK SZYMANSKI / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN
Stefan Ingvarsson.Foto: CATO LEIN

Resultatet efter det polska valet visar en starkt splittrad nation. 

Stefan Ingvarsson om politiseringen av den polska offentligheten. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KOMMENTAR. Den tid då politiska partier i Europa stod packade som sillar i den politiska mitten är definitivt över. Det har den sittande presidenten i Polen, Andrzej Duda, visat med all tydlighet under sin hårt splittrande återvalskampanj. Inte ens under sluttampen försökte han nämnvärt närma sig en tänkt mittenväljare. Han och hans parti Lag och rättvisa körde på med en retorik av yttre hot, revansch mot eliter och homofobi. 

För de flesta yngre polacker och mer liberala storstadsbor är detta en mardröm som aldrig tycks ta slut – reaktionerna på den knappa förlusten är utmattade och uppgivna. Samtidigt som en djup internationell ekonomisk kris tornar upp sig vid horisonten, en kris som de sittande makthavarna kommer att behöva ta ansvar för och rida ut, finns det anledning att oroa sig för demokratin i Polen. Turkiet och Ungern har visat hur lätt man bryter det känsliga ekosystem av fri opinionsbildning, professionell förvaltning och maktdelning som demokratier bygger på. 

Det polska valet var redan nu en provkarta på hur man bedriver en valrörelse när statliga företag och myndigheter politiserats och stöder den sittande presidenten, när statstelevisionen har varit så partisk att det hade höjt ett och annat ögonbryn i Ryssland, när ambassader och konsulat försvårat för polacker i utlandet att rösta. Det är svårt att kalla det fusk. Fusk sker i hemlighet. Politiseringen av hela den polska offentligheten sker ivrigt påhejad av halva landet inför öppen ridå. 

Den politiska kraftsamlingen inom oppositionen de senaste veckorna är något helt nytt.

Polen skiljer sig från de äldre demokratierna i väst på några punkter. Landet kämpade hårt för sin självständighet under tiden som sovjetisk lydstat, men många av de medborgerliga fri- och rättigheter som vi tar för givna serverades som på ett fat vid det polska EU-inträdet. De har inte kämpats fram genom inrikespolitiska strider och kompromisser. Det är lätt att utmåla dem som främmande. Det civila samhället saknar starka aktörer som kan mäta sig med de som är knutna till den katolska kyrkan. 

Den politiska kraftsamlingen inom oppositionen de senaste veckorna är något helt nytt. Allt fler polacker har insett att det öppna samhälle de tar för givet kan ryckas ifrån dem. Det går inte att lita på EU som ett skydd för minoriteter och oliktänkande. Den striden måste polackerna ta själva. Uppförsbacken kommer förmodligen att bli ännu brantare framöver, men de som försöker värna den polska pluralismen har heller aldrig varit lika starka och motiverade. 

För fyrtio år sedan gick miljoner polacker ut på gatorna för att kämpa för demokrati, tio år senare fick de kommunistdiktaturerna att falla som dominobrickor. Då som nu ligger hemligheten i ordet solidaritet. Det är lätt att ställa unga och gamla, vinnare och förlorare, stad och land mot varandra. Nyckeln till framgång finns i Polens egen historia. 

Stefan Ingvarsson är kulturjournalist, f d kulturråd i Moskva och medarbetare på Expressens kultursida.