Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Därför älskar alla plötsligt antiken

Den vackra ynglingen Endymion på en kudde, gjord av Luke Edward Halls studio för Svenskt Tenn.
Love Bonnier. Foto: Pierre Björk. / Privat.

Efter stark kritik drog Skolverket tillbaka förslaget på att plocka bort antiken från grundskolans kursplaner. 

Love Bonnier undrar om inte den nymornade entusiasmen handlar om något annat. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT. Vurmen för antiken går längre än motståndet mot Skolverkets planer på att plocka bort epoken från historieundervisningen. Som estetiskt uttryck är trenden ovanligt stark. Luke Edward Hall, den brittiska stjärnskottsillustratören som nyligen gjort ett samarbete med Svenskt Tenn, Alessandro Michele, Guccis chefsdesigner, och svenska konstnärer som Fredrik Söderberg och Martin Jacobson är alla nutida, och unga favoriter som använder antikens formspråk som grund för moderna uttryck.

Trenden är förstås betydligt bredare och mer omfattande än så. Antiken har både hyllats och mytologiserats under en mycket lång tid, ibland subtilt i form av återkommande konstnärliga teman, och ibland explicit visuellt, som nu. Renässansen, klassicismen och art deco, eller den svenska varianten nordisk klassicism, är alla historiska exempel.

Oavsett om man är radikal eller reformist så är det något i avsaknaden av spelregler som driver blicken bakåt.

Så vari ligger lockelsen, och varför just nu? Precis som med alla gångna perioder, kan man plocka russinen ur kakan och använda antiken som bevis för lite vad som helst. Den spartanska eller stoiska filosofin för att bevisa vikten av disciplin, eller bakkanalerna och orgiernas som bevis för motsatsen. Svaret på frågan är på så sätt högst subjektivt, och samtidigt del av en lång tradition.

I en värld som på många sätt verkar sakna både normer och rättvisa – där banker räddas från konkurs med skattebetalarnas pengar, där en person som öppet erkänner sexuella övergrepp väljs till världens mäktigaste ämbete, och där världens samlade ledare hurrar åt en 16-åring från andra sidan världen som skäller ut dem, saknar man inte någon form av balans eller struktur? 

Hoppingivande att saker trots allt kan bestå.

Somliga vill säkert se världen brinna som kompensation för allt hemskt som tidigare skett, men oavsett om man är radikal eller reformist så är det något i avsaknaden av spelregler som driver blicken bakåt. Och här kan man vila ögonen i antiken.

För om vår civilisation har bestått i tusentals år – trots angrepp av rövare, fundamentalistisk religion och till och med världskrig och förintelse – borde det inte finnas något i den europeiska själen som kan ge oss mental kraft att möta nya totalitära imperier, AI som överskrider vår egen förmåga, och en ekologisk katastrof? Det är en närmast andlig upplevelse att betrakta pelarna och statyerna som stått sedan tidens begynnelse, och som fortfarande är både vackra och funktionella. Hoppingivande att saker trots allt kan bestå.

Men det är också möjligt att det bara handlar om vår civilisations nära förestående kulturella kollaps. Som att Hollywood bara gör remakes för att det är trevligare att tänka på 90-talet än på hur det är nu, och att västvärlden bygger murar i alla riktningar för att krama ut det sista vi har, snarare än att skapa något nytt. Då kan Heliogabalus rosor fungera som palliativ vård.

 

Av Love Bonnier

Love Bonnier är skribent och grundare av kommunikationsbyrån 500 Stockholm

Athena Farrokhzad och Kristofer Folkhammar om läslusten hos unga.

I spelaren ovan visas senaste avsnittet av Kultur-Expressen. Athena Farrokhzad och Kristofer Folkhammar talar om hur man väcker läslust hos unga med poesi som berör och förstör.