Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Daniel Sjölin

Nästa sommar bör skolan tvinga dem att läsa klassiker

Foto: Shutterstock

Den som återvänder till skolan nästa vecka utan att läst en bok i sommar, kan bli efter i undervisningen.

Daniel Sjölin önskar heller små konkreta krav på sommarläsning än stora verkningslösa råd. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KRÖNIKA. Det finns redan nu ett effektivt sätt att förlänga ditt skolbarns sommarlov. Vad sägs om att starta i mitten på september i stället? Kunskapsmässigt alltså.

Om du tycker du att det är en bra idé att ditt barn missar första månaden, så ignorera snacket som dina barns lärare hade i våras om att läsa en bok under sommaren. Det är bara en vecka kvar. Snart har du ignorerat klart!

Det räcker annars i princip med en liten bok, för att inte ditt barn ska tappa i läskompetens under sommarlovet, och sen behöva ta igen. För barn från utsatta familjer kan tappet motsvara en månads undervisning

Två saker har vi vetat länge: Barn som läser på fritiden, vare sig det är akademikerungar eller barn från enklare bildningsbakgrund, får många intellektuella fördelar i sina studier. Vi vet också att folk i allt fler samhällsskikt läser allt mindre.

Därför har lärarnas råd, uppmaningar och rekommendationer om läsning på loven blivit ett vanligt inslag vid varje terminsslut. Men fungerar det? Mitt tips är att råden följs av fler akademikerföräldrar än andra. Endast råd ökar alltså klyftorna. 

Ett sätt annat är tvånget. Som när gymnasieläraren Filippa Mannerheim avsåg att inte råda – utan kräva av sina gymnasielever – att läsa en klassiker under jullovet. Tillbaka i skolan skulle det bli förhör! Det tog hus i helvete. Barnen ska vara lediga på lovet, och klassiker och läsning borde ju inte förpassas till lov utanför skolan – utan beredas plats inom den vanliga undervisningstiden. 

Så hur göra? Den frivilliga vägen till läsning är bäst, med då räcker det inte med ett generellt råd. Du måste matcha rätt bok till rätt person, och så måste det finnas rejält med olika böcker. Att skapa läslust är ett pedagogiskt hantverk, men svensk skola har generellt sett för klen kompetens på det området. Skolbiblioteken är nedmonterade och finns det ens skolbibliotekarier har de ofta inte rätt utbildning. Det är exempelvis vanligt att man har för mycket arkivkunskap jämfört med läsfrämjande i sin bibliotekarieutbildning. 

Frivillighet går alltså bort. Därför går råd också bort. Råd bara ökar klyftorna. Och snacket om att ”det borde anses vara härligt och underbart att läsa klassiker” är ju fint – men går förstås fetbort. Det är strutsargument. Så ligger inte landet. 

Återstår då tvång. Ett beskt läspiller. Helst någon klassiker. Det finns redan en outtalad  litterär kanon. Men så länge den inte formuleras och införlivas i undervisningen, blir den också bara ett råd. En hemlig lista med klassiker som ungar från akademikerhem har större chans att ta del av. 

I den bästa av världar skulle jag inte förorda tvångsläsning av klassiker. Att spela fotboll ska ju vara kul – och påtvingad Rehab för den skadade är supertrist. 

Men nu är det Rehab som läsningen i landet behöver. 


Daniel Sjölin är redaktör på Expressens kultursida.