Daniel Sjölin

Kryddväxterna slukade hela vår semesterkassa

Daniel Sjölins växtvägg – med 54 fack.
Foto: Daniel Sjölin

Daniel Sjölin funderar över faderskap och varje barns rätt till färska örter. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURKRÖNIKA. Det gäller att ha kontroll när man separerar. Prio ett är bostad, prio två är skydd mot soc om de kommer efter ungarna. 

Det bästa skyddet är färska örter. Den pappa som erbjuder sina barn ett konstant flöde kryddgrönt går säker. Vad som än händer – jag får sparken, börjar dricka, spelar på trav, drar hem vägglöss eller försvinner in i spandexmörkret som träningsnarkoman – så kommer ingen att ta barnen så länge det grönskar en örtjävel i köket.

Så i fjol slog jag till på en svindyr växtvägg, med 54 fack. Sug på den soc! 54 örter hela vägen upp till taket! Nämen vill bäste soc-farbror ha en tomatsallad med timjan? Det har vi! Eller en spread med hemodlad gräslök? Se här! Litet färsk oregano på pizzan? Kom an bara, beskåda prunket eller ska jag jag behöva gnida in citronmelissen i ögonen på dig så du ser hur stabilt vi har det?

Men… den som inte klarar av att hålla en kryddväxt vid liv är värdelös som pappa, människa och däggdjur.  

Först vissnade de på grund av mörker. Ljushelvetets effekt avtar visst med kvadraten på avståndet, så en växtlampa räcker till en växt – tusenlapparna rann i väg och väggen blev till slut ett ultraviolett rosablått lågbudgetdisko för 54… döda växter. 

Alla ville åka bort, men växtväggen hade slukat semesterkassan.

Jag hade nämligen köpt undergångsplantor. Såna man köper i mataffären. Tydligen är de växtvärldens motsvarighet till belgian blue, den söndergödda genblobben till nöt som knapp kan stå. Kryddor i butiker är gjorda för att dö långsamt, inte leva.

Så jag började om. Köpte sticklingar och frön. De spirade.

Och sen dog de också. Som ofullgångna foster.

För slutligen behöver ju växter vatten. Det fanns ett dyrt bevattningssystem att köpa till, och en ännu dyrare pump med timer. Eftersom det aldrig skulle falla mig in att lära känna någon granne som kunde vattna om jag är borta, var det givet. 

Men systemet måste ständigt kalibreras för att inte svämma över, inte dränka vissa plantor medan andra torkar ut, inte läcka ut över hela lägenheten och inte kortsluta diskot.

Sen minns jag inte så mycket mer av det senaste halvåret. Jo, nåt barn ville ha hjälp med läxan, ett annat få skjuts (det var nog i våras) ett tredje behövde konstig mat (typ lagad) och tvättade kläder (igen?). Flera av dem behövde min närvaro. Alla ville åka bort, men växtväggen hade slukat semesterkassan.

I valet mellan ”Barn ska alltid ha tillgång till färska kryddor” och ”Barn ska ha tillgång till en icke-neurotisk pappa”, hade mina ungar kanske gjort en annan bedömning. Men nu, efter månader av svärande, borrande, sågande,  silikonerande och en bisarr adapterjakt, fungerar det äntligen! Ja, så länge inte Elsäkerhetsverket får befogenhet att omplacera barn, kan jag till och med ligga lik och lukta illa i sju veckor utan att  basilika-aset torkar (använd örterna i så fall till kransen på kistan – släng i pumpen också – man vet aldrig hur det är ställt med dräneringen på kyrkogårn – det gäller att ha kontroll).

Kom ungar får ni se! Ta-daa!

Hallå? 

Ungar?

Var är ni?


Daniel Sjölin är författare och medarbetare på Expressens kultursida. 



Agnes Wold: ”Sluta märka ord”

https://embed.radioplay.io?id=87318&country_iso=se

Agnes Wold gästar Expressens mediepodd och pratar om mediernas skuld för de apatiska barnen och hälsojournalistikens fallgropar. Med kulturchef Karin Olsson och redaktionschef Magnus Alselind.