Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Daniel Sjölin

Hemarbete är livsfarligt – vi måste få gå till jobbet nu

Foto: OLLE SPORRONG

Daniel Sjölin svarar Isobel Hadley-Kamptz om kontorslandskapen som försvinner i pandemins spår.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT. Mina kolleger i USA har ingen redaktion längre. The Daily News har bommat igen sina lokaler på Manhattan. Flera andra tidningar följer efter. Medarbetarna vet inte hur de ska klara jobbet – där stimulans från det fysiska mötet med människor är ett måste.

Isobel Hadley-Kamptz har, liksom forskningen i stort, sedan länge genomskådat myten om det öppna kontorslandskapet. Det är mentalt och kreativt förödande att inte ha ett eget rum. Hon hoppas att det öppna landskapet försvinner eller får bås. 

Kraftprov kräva dessa drycker!

Gärna bås, men först en rejäl automatkaffe med vitpulver. Kraftprov kräva dessa drycker! Tyvärr går utvecklingen åt motsatt håll: Ansvaret för arbetslokal ska vi nu själva stå för. De senaste decennierna har ytliga självhjälpskonsulter sparat multum åt aktieägarna genom att peka på den anställde om hen har problem. Stressad? Fixa yoga. För stressen har ju inte med din överdrivna arbetsbelastning att göra – utan den är ditt fel för du hanterar den dåligt. 

Samma sak sker nu med arbetslokalen. I mitt jobb behöver jag nu förstås tillhandahålla en bra uppkoppling. Jag råkar vara i livskris och har det därför lika prekärt som tusentals andra svenskar: Den här texten strålas upp genom att jag hänger från fönstret i en tillfällig flygande fästning, med en transistorradioantenn påtejpad på dongeln för bättre mottagning. Nästa vecka vete gudarna varifrån jag ska stråla text. Offentlig miljö funkar inte för mig med källskyddsansvar. Jobbhemligheter är jag inte ensam om i landet.

Säkert tutas det mer också här i brännvinsbältet.

Skilsmässor har ökat i pandemin. Misshandel i hemmet likaså. Säkert tutas det mer också här i brännvinsbältet. Vi vet att barnen generellt sett har det bättre i skolan än i dysfunktionella hem. Jag vill mena att samma sak gäller för vuxna. 

För tusentals människor utan trygga punkter är prion i livet just nu att sköta jobbet, vår personliga hygien och inte bryta ihop. Det klarar vi lättast om vi har en arbetsplats att gå till. Jag trär gärna en guldfiskskål på huvudet och kallar det bås, bara jag åter får störas av gurglet från kaffeautomatens utgjutna nåd.


Daniel Sjölin är redaktör på Expressens kultursida.