Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Daniel Sjölin

Emojierna kan göra vem som helst till sexist

Flamencokvinnan.

Bland årets nya emojier finns utter, banjo, blod, kalsonger och en rad symboler för funktionsvariation.

Daniel Sjölin uppmanar till taktkänsla med ett språk som växer och berikas. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

I fjol bröt vi upp, flamencokvinnan och jag. Jag ville fortsätta relationen, men hon hade blivit obekväm. När jag fann henne var hon allt jag önskade – rörelseglädje och flärd med foten nedstänkt i ett ta-daa. Succé! 

De finns de som saknar en värld när emojier bara avbildade känslor i form av en gul rund ring med ögon och mun. De konkretiserade det abstrakta och universella, gav känslor ett ansikte, inte ansikten en identitet. Men enkelt är inte samma som bra. Genom hela boktryckarkonsten har också kroppen i form av symboler för exempelvis pekande händer haft en plats, och med dem en norm. Emojier ger oss chansen att synliggöra kontexter som i varje enskild del av mänskligt språk ändå ständigt varit närvande. Och världen behöver träna sig i mer fingertoppskänsla, inte mindre.  

En så kallade ”manicule”. Foto: WIKIPEDIA

För emojispråket utvecklas. När en dansande man dök upp (med stelt bäcken och renons på espri) började folk undra varför jag inte använde honom utan såg mig som kvinna. Drev jag med transpersoner? Eller, om det var en kvinnlig medarbetare jag skickade min röda brutta till, menade jag att hon var en sexig så här i metootider? 

När hudfärgerna kom 2015 (fem år efter tummenupp, vilket i emojievolutionärt sammanhang motsvarar eonen mellan trias och jura), undrade man varför jag betedde mig som Madonna och approprierade en romsk-judisk-morisk-spansk danskultur. Kände mig till slut som en slokörad kommunpolitiker i Staffanstorp framför ett fat med chokladbollar. Får man inte vara en flamencopingla längre i det här jävla landet?

2019 års nya tillskott av emojier (med fokus på funktionsvariation) ger en aningslös cisman oanade möjligheter till feltramp. För nu kan jag nämligen hålla någon i handen! Jag kan som mediumbrun kvinna eller som man med mörkt hår och mediumvit hy hålla en brun eller vit man eller kvinna i handen. Den egna tummen är en sak, men när vi nu kan lägga hudfärg också på den som vi håller i handen, kräver det just fingertoppskänsla. Sorry om jag mediumvitade dig. Jag kan också höra med hörapparat eller vara döv med mediumöra. Eller bönfalla – som brun eller vit man eller kvinna med mediumhår, eller annat hår och tredje ansiktsfärg, fast inte med ett tredje kön. Jag kan sitta i en motoriserad rullstol, i fyra olika hudfärger och grå sits.

2019 års nya emojier med fokus på funktionsnedsättningar. Foto: Emojipedia

Fast bör jag? Människokroppen blir aldrig en neutral zon, hur mycket jag i min cisborg tycker att luften är fri och allt språk är till för alla. Tyvärr har människan sett till att allt språk aldrig någonsin varit till för alla, tvärtom. En kvinnlig handform för tummenupp diskuteras fortfarande. Året är 2019 och vi har alltså motoriserade rullstolar men ännu inga kvinnohänder. 

Orangutang och skunk finns nu som emojier. Foto: Emojipedia

Nej, det är inte verboten med flamencopinglor. Jag behöver bara försöka vara litet mer som hon, ha litet taktkänsla, precis som med allt språk. 

Den som inte vill delta i den här utvecklingen kan i stället glädja sig åt fler gulliga djur. Utter och sengångare är här nu, i artdödens tidevarv. 

I en färg vardera. 

 

Daniel Sjölin är redaktör på Expressen kultur.

I tv-spelaren ovan visas senaste avsnittet av Kultur-Expressen, där Anders Olsson samtalar med Jens Liljestrand.