Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Daniel Sjölin

Det var en tysk och en narr och det trettioåriga kriget

Daniel Kehlmann.Foto: BEOWULF SHEEHAN / ALBERT BONNIERS
Daniel Sjölin.

Det trettioåriga kriget skildras i en humoristisk och strapatsrik roman.

Daniel Sjölin finner den tysk-österrikiske Daniel Kehlmann i högform. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Daniel Kehlmann är tillbaka i den historiska romangenre som han en gång blåste liv i med ”Världens mått”, när han med elegant distans, självklar kunskap och respektlös ironi, berättade om upptäckaren von Humboldt och matematikern Gauss. Denna gång står det trettioåriga kriget i centrum. Och ja, en rå, fryntlig, Gustav II Adolf är förstås med på ett hörn, om än ett mindre än vad den svenska utgåvans marknadsföring ger sken av. 

Istället står en narr tillika lindansör i centrum. Vi följer mjölnarsonen Tyll Ulenspiegel,  som får på sig gycklarkappa när hans far avrättas för häxeri (läs vidskeplighet, grubbleri och vetgirighet). Tyll förhärdas alltmer i sin roll, och hamnar hos den synnerligen misslyckade Vinterkungen (Fredrik V av Pfalz), som varken har kronan eller landet, eller snart ens kocken kvar. 

Kehlmann är förtrogen såväl med sin europeiska historia, som med pikareskens anekdotiska och lustfyllda komposition. Och inget kan vara så roligt som en bildad författares kunskapsblasfemier, språkliga tajmning och upprepningar. Så följer vi exempelvis den tjocke greven Martin von Wolkenstein (en för Kehlmann typiskt opålitlig berättare) på ett räddhågset uppdrag: Att lämna trygga Wien och med knorrande mage bege sig ut i ett sönderkrigat, söndersvultet Europa, för att hämta en narr på ett kloster. Detta är läsestunder av rang, men slutar i kaos och blodspillan.

För liksom i samtidsromanen ”F”, bär ärendet ett större allvar. Redan i inledningen, där vi först får ta del av en blyg flickas framtidsdröm, för att sedan veta att hon slaktats med alla andra när kriget kom till byn, förstår vi att nåden ska visa sig lika litet i romanen som den gjorde på 1600-talet.

Jämte en Sasa Stanisic  och för all del den något äldre Olga Tokarczuk, är Kehlmanns röst en viktig vitalisering av synen på ett det ständigt gränsuppslösta, plågade Centraleuropa. Med skillnaden då att Kehlmanns förkärlek för metaperspektiv gör honom mer narr än komiker.  

 

Daniel Sjölin är redaktör på Expressens kultursida.

ROMAN

DANIEL KEHLMANN

Tyll

Översättning Jesper Festin

Albert Bonniers, 335 s.

LÄS MER: Underbar läsning om mänsklighetens kris 

LÄS MER: Daniel Kehlmann : Världens mått