Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Daniel Sjölin

Det här är mitt tips till oss manliga lönnfetton

Männen i spandex flockas kring stadens utegym.
Foto: Jessica Gow / TT / TT NYHETSBYRÅN
Daniel Sjölin.
Foto: OLLE SPORRONG

När temperaturerna stiger vallfärdar spandexmännen till stadens utegym. 

Daniel Sjölin vill, men kan inte, bli en av dem. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

TRÄNING. De har kommit nu. De håller till i parken nedanför mitt fönster. De hoppar upp och ner på bänkar, böjer sig obscent framåt med stjärtarna i vädret, spänner sig, åmar och knixar och juckar och rullar på höfterna, och tar till slut av sig tröjorna mitt framför förskolebarnen. Svetten blänker i deras bröst, de verkar rakade litet överallt. 

Det mest kränkande vårtecknet har kommit till stan. Blottarna. De verkligen älskar sina kroppar och vill att resten av världen ska få se dem. Det finns kvinnliga också, men det är förstås männen som provocerar mig. Själva ser de sig inte som blottare förstås. Tvärtom håller de sig nog som förebilder. Hälsans väktare. De som tycker det är rätt och riktigt att det inte längre går att ta ett bloss till ölen på en uteservering. Inte nånstans i hela landet. Men vi är alla välkomna till de självmordsanordningar som kallas utegym, fastän de saknar ju askkoppar.

Jag talar förstås om Spandexmännen. Så länge de åtminstone har spandex på sig. 

Mina egna försök att bli en av dem har misslyckats totalt. I operation ”new deal” gick jag till sportbutiken och sa att jag skulle börja jogga. Jag blev förstås hånad. Spandexblottarna har ju tagit över språket också. Jogga? Det är ingen som joggar längre, man löptränar, jag kunde lika gärna sagt att jag skulle spå i sump eller tänkte bli kittelflickare. Lite längre kom jag med Operation Nyponros, då tog jag mig åtminstone runt ett varv, men fastnade sen i grubblerier när jag kom hem. Kände mig inte ett dugg pigg. 

Alla mina försök att bli en modern man har misslyckats. Det är väl helt enkelt därför som de provocerar mig.

Vaddå? Skulle jag behöva göra det här igen? Likartade öden har genom åren mött Operation Fräschör, Operation Beachmaster, projekt Kom-Igen-Nu samt Antibilringslobbyn. Alla mina försök att bli en modern man har misslyckats. Det är väl helt enkelt därför som de provocerar mig. Kan vi få spandexfria parker tack? Inför gärna hundfria uteserveringar också. Nu när rökarna inte luktar längre känner man ju stanken av unken päls och bajs.

Nej, det går förstås inte. Vi delar den här staden, rökarna inte räknade. Så vad göra i dessa kränkande tider? 

Mitt tips till alla oss marterade manliga lönnfetton är i stället att gå upp riktigt tidigt, eller smita ut mitt i natten. 

Det är bara då man kan få syn på dem. Männen som hemmavid blivit så tråkade för sina stjärtskrevor och bristningar att de slut trotsar all sin usla självkänsla, inbillar sig att att de har samma rätt som alla andra att klä sig i shorts, och sen i skydd av mörkret ger sig ut. Och lufsar, haltar, gumpar, flåsar, stannar upp och går, försöker litet igen – allt med en lidande skam i sin blick och med självhatet i hela sitt hjärta. Då ska man följa dem, på hela deras runda, för den slutar alltid i en plaststol på trottoaren utanför en pizzeria.

Mina hjältar. Mina sanna förebilder.  


Daniel Sjölin är författare och medarbetare på Expressens kultursida.



Lyssna på ”Två män i en podd”

https://embed.radioplay.io?id=83771&country_iso=se

En sökande podd från Expressen Kultur – om manlighet, kärlek och ensamhet. Med radiostjärnan Eric Schüldt och Daniel Sjölin, författare och tv-profil.