Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Daniel Sjölin

Är detta alltså den egentliga kärleken?

Daniel Sjölin.Foto: OLLE SPORRONG
Eva-Stina Byggmästar.Foto: ANNE HAEGGBLOM / W&W
Foto: W&W

Det finns poesi som fångar förälskelsens jubel, men vad finns bortom det?

Daniel Sjölin påträffar den stora kärleken i en stillhet.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Dagens unga kommer nog aldrig fråga hur mycket av kärleken som poesin (faktiskt också) bedragit oss med, eftersom antiken nu ska bort från skolschemat. Ta bara Sapfos favoritbild: ett bål som flammar upp och förtär oss. Får vi då den vi önskar (till skillnad från den olycklige som måste kasta sig utför ett stup) gäller det ju att hålla elden vid liv. Sapfos syn salufördes sen effektivt av bland annat Shakespeare och denna brand kommer i dag till uttryck i allt från bröllopshysterier till olika tips och råd om att ”hålla passionen vid liv”. 

Det är förstås förälskelsens råa drift som agerar fundament här. Det finns andra kulturer där det tvärtom börjar med en pyttig glöd och slutar i en eldorkan om man genom åren har rått om varandra. 

En annan kliché är sammansmältningen med ett du. Här upphöjs idealsamlagets hänryckning, ”lilla döden”, till kärlekens kronjuvel. Alltså jagets upplösning. I de flesta sådana skildringar löses jaget kanske upp (tillfälligt), men mer sällan finns konkreta vittnesmål av hur mycket Du man egentligen blev och verkligen kände. 

Det är dags att bli kär igen, om så bara för en dag.

Såklart. Hur mycket vi än älskar någon är vi dömda att aldrig känna eller vara henne, lika lite som vi kan veta hur det är att vara vår bäste vän, vårt barn, en ko, en fågel eller en fladdermus med superhörsel.

Men man kan ju försöka – genom att förvandla sig! Och här finns poeter att studera. Eva-Stina Byggmästar har ända sedan debuten i unga år 1986, försett oss med en tumultuarisk kavalkad av diktjag som får klövar, mular, fjädrar och näbbar, som flyger, gnäggar, som råmar mot månen, gosar in sig och tasstrampar på livets mage. Hon är mästare i Cute Overload. Nå, kanske inte i hennes förra litet sorgliga samling, men produktionstakten är så hög så nu kommer ”Nattmusik för dagsländor” – komplett med amorpilar i hjärtat och kattnebulosor i himmelsblå blick. Det är dags att bli kär igen, om så bara för en dag.

En stillhet, en helhet, en tystnad, som är trädets och stenens lika mycket som den älskades.

Förvisso är det inte hennes bästa helhetsmässigt. Bra naivism är lika omnipotent som en charmig tvååring medan dålig är vuxet självupptagen. Gränsen är hårfin, och här finns dikter (Byggmästar bör alltid högläsas) som i min smak ränner över den lite väl obekymrat.

Men vad gör det, när vi inte bara möter kärlek av sapfiska mått och med catullisk barnslighet och utan också något annat – kanske den ”femte årstid” som bara kommer att finnas eller bara nyss fanns, vars ögonblick vi ”minutiöst” kan förbereda oss för, och som lika vackert kan sörjas när den inte kommer. Det är som om alla dessa manövrar – in i bålet och fågligt ur askan genom upplösningen – blottar en stillhet, en helhet, en tystnad, som är trädets och stenens lika mycket som den älskades. 

Den egentliga kärleken. 

You lucky bastards. 

LYRIK

EVA-STINA BYGGMÄSTAR

Nattmusik för dagsländor

Wahlström & Widstrand, 96 s.

Daniel Sjölin är redaktör på Expressen kultur. I spelaren ovan visas senaste avsnittet av Kultur-Expressen, där Athena Farrokhzad och Kristofer Folkhammar talar om hur man väcker läslust hos unga med poesi som berör och förstör.

MER LYRIKKRITIK AV DANIEL SJÖLIN: RECENSION. Judith Kiros "O"

RECENSION: Kjell Esmparks ”Kvällens frihet”

RECENSION: Johannes Heldéns ”First contact”

RECENSION: Göran Greiders ”En av dessa morgnar ska du stiga upp sjungande”  

RECENSION: Kalle Hedströms ”Mormorordning, hägringsöar”

RECENSION: Pernilla Berglunds ”Rätten”  

RECENSION: Davis Zimmermans ”Ljus och strålning”