Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Daniel Sjölin

Almedalen 2019: Såhär skapar man politikerförakt

Jonas Naddebo. Foto: EERO HANNUKAINEN/TT / EERO HANNUKAINEN TT NYHETSBYRÅN
Daniel Sjölin. Foto: OLLE SPORRONG
Almedalen. Foto: OLLE SPORRONG

När Almedalsveckan nu sparkar i gång är det i en tid av fortsatt lågt förtroende för många folkvalda.

Daniel Sjölin ser att det blir värre ju mer politiker säljer in nedskärningar som satsningar. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KRÖNIKA. Ett seminarium som saknas på Almedalen i år är det om hur politikerföraktet ökar ju mer vi medborgare tilltalas som om vi vore dumma i huvudet. Det finns ett färskt exempel på det med en kulturpolitiker i Stockolm, men han är ju inte ensam och eftersom kulturpolitik är litet gäspigt så kan vi låtsas att det handlar om idrott i stället:

Låt säga att du profilerar dig som idrottsälskare i din hemstad, och i valet nyper du positionen som högsta ansvarig. De första du gör är att driva igenom nedskärningar i idrottsbudgeten. Ja, vi sa ju profilera, inte uppriktigt gilla idrott. 

Invid en kulle mitt i staden ligger en unik ishall, den enda i sitt slag i landet, en multiarena av internationell klass där en mängd ekonomiskt utsatta idrotter samsas: gammalsvensk bandy, konståkning och exotiska påfund som short track, curling, rodel, bob och skeleton. 

Okej, det här är ju inte hockey. Så du vill lägga ner.

Under tjugo års tid har man nitiskt investerat i skridskor, kälkar, hjälmar, mål, klubbor och bollar som alla får låna om de vill prova på. Personal har guidat tusentals unga, vuxna och äldre till ett friskare liv och nya upptäckter. Särskilt uppskattat har det varit av svenska och internationella forskare samt nyanlända i olika stadier av acklimatisering eller integration.

Okej, det här är ju inte hockey. Så du vill lägga ner. Men såsom en alkis måste tänka på procenten, måste du tänka på profilen. Och det är då du bestämmer dig för att kommunicera detta på ett sätt som om vi alla vore dumma i huvudet. 

Du börjar med att åberopa att allt färre barn och vuxna rör på sig i samhället. Så även i ishallen. Alltså finns ett grundproblem med dess existens! Hmm. Sedan skyller du på besparingarna. Att du själv drivit igenom dem är en formidabel idiotförklaring av omgivningen. När du sedan skyller på lokalkostnader och folk då föreslår en flytt till billigare lokaler i en internationellt orienterad förort, säger du ingenting. 

Du säger att du inte alls lägger ned verksamheten, utan satsar!

Istället plockar du fram några gråtande innerstadsbarn och säger att här kan i stället göras plats för en skola. När folk då säger att du inte behöver paja hela hallen för att en skola måste byggas just där, säger du i stället att hallen inte ligger tillräckligt centralt. När folk då påpekar att den ligger smack mitt i stan, rätt ovanpå tunnelbana och pendeltågstation och vid en busscentral med stomlinjetrafik, säger du... ja vad säger du då? 

Jo först säger du förstås att folk drevar mot dig, sen sätter du in stöten: Du säger att du inte alls lägger ned verksamheten, utan satsar! På din profilfråga! Du satsar genom att sparka all personal med unik kompetens och bryta hallen i småbitar. Kvar blir en kvarts bandyplan som du flyttar till en skolgårdsplätt och sen trycker du in några mål och litet kälkar på en parkeringsplats. För titta då satsar du ju också på skolgårdar och parkeringsplatser! 

Förakteffekten är förstås gedigen.

Men resten då? Tusen och åter tusen skridskor, klubbor, bollar, benskydd? Ja dem planerar du att lägga på en hög och futta på. Sedan kan du stå där och peka på det brinnande bålet och säga: Skåda min storsatsning på idrotten. 

Hela retoriken liknar en missbrukares löjeväckande valser. Förakteffekten är förstås gedigen men till skillnad från en bidragsfuskande politiker som mest skadar sig själv och sitt parti, drabbar detta hela kåren. För vi törstar efter ärliga politiker, oavsett vad de vill lägga ner. 

Istället ser vi alltför ofta sådana som Stockholms kulturborgarråd Jonas Naddebo (C). Han med de sköna ”satsningarna” på det Internationella biblioteket. 

 

Daniel Sjölin är redaktör på Expressen kultur.