Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Dan Hallemar

Välgörenhetsprojekt i miljonprogrammen

MURALMÅLNING. Pantrarna ställer krav på politiker och nöjer sig inte med att lämna in medborgarförslag.

Dan Hallemar undrar vad som hände med miljarderna till kultursatsningar i förorten.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

En stor grupp medborgare kliver in på ett stadsdelsnämndsmöte i Biskopsgården. En mamma tar ordet, berättar om sin ilska över politikernas ignorans, över att i stort sett alla fritidsverksamheter har försvunnit. Dokumentären "Jag är fan en panter" är en berättelse om makt och om motstånd. Men också om en ny folkrörelse. Pantrarna ställer krav på politiker och nöjer sig inte med att lämna medborgarförslag.

De arrangerar sommarläger för ungdomarna i området och ser till att det byggs en konstgräsplan i området. De är ett utmärkt exempel på lokalt förankrad förändringsarbete - en aktivism kombinerad med sociala aktiviteter som ger legitimitet bland dem som bor där.

När regeringen till slut beslutat att anslå 170 miljoner för kultursatsningar i miljonprogramsområden och gör det genom Kulturrådet och Statens konstnärsnämnd blir det tyvärr raka motsatsen. Pengarna ska gå till "mötesplatser, rum, arenor för kultur och till kreativt skapande", säger kulturministern.

 

Historierna om kortsiktiga statliga och kommunala välgörenhetsprojekt i förorterna är många. De flesta har blivit satsningar utan lokal förankring eller inblick i de sociala rörelserna.

Det här är platser - som alla städer - som är dynamiska och komplexa. Miljonprogrammet står inför en upprustning. Enligt Boverket överförde kommunala bostadsbolag 3,7 miljarder till de kommunala kassorna 2012.

Hela vinsten får användas av kommunen om de går till "åtgärder som främjar integration och social sammanhållning". De pengarna borde staten följa upp. Vad använder kommunerna dem till? Innebär det faktum att bostadsbolagen måste agera affärsmässigt att de inte kan satsa på sociala åtgärder?

 

När kommunala Telge bostäder satsade i Hovsjö menade man att nyckeln för att lyckas var att "den sociala resan måste få ta sin tid innan man gör fysiska förändringar". Den sociala resan är den rörelse som "Jag är fan en panter" beskriver. Den är en av många som redan finns i förorterna. Det är statens - och stadens - plikt att se dem och stötta dess väg framåt.

 

Följ Expressen Kultur på Facebook - där kan du kommentera våra artiklar.