Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Dan Hallemar

Detta VM kommer att prägla dem för alltid

Foto: CHEN YICHEN / STELLA PICTURES B950
Foto: CHEN YICHEN / STELLA PICTURES B950
Foto: XIAO YIJIU / STELLA PICTURES/XINHUA/AVALON.RED B950

Sverige vann mot Tyskland i lördags.

Dan Hallemar ser fyra små tjejer ta med sig något stort ut på fotbollsplanen och i livet.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

FOTBOLL. Det är bara tilläggstid kvar i matchen mellan Sverige och Tyskland i fotbolls VM, Sverige har 2-1 och varje gång Tyskland får bollen stiger volymen till taket i den lilla sommarstugan. De fyra tjejerna i landslagströjor, som innan matchen stått med händerna på hjärtat och sjungit nationalsången, manar, pushar, lyfter laget på teveskärmen. De sitter på golvet framför oss, vi i soffan bakom. 

Det är deras match, vi är också här, men det här är deras. Jag är lycklig, men kan inte bära det här med mig som de kommer att göra.

Så kommer slutsignalen, jublet, lyckan, de löper ut i sommarkvällen, tar med sig fotbollen ner till den lilla gräsplätten med fotbollsmålet och börjar spela.

Sveriges framgång i det första riktigt globalt stora fotbolls-VM för damer, kommer definiera deras relation till fotboll och samhällets relation till dem.

I augusti åker jag med dem på fotbollscup i Linköping, Stina Blackstenius – segerskyttens – hemmaplan. Vi kommer dela energin i ett omklädningsrum vid en plan i Linköpings utkanter. 

Sveriges framgång i det första riktigt globalt stora fotbolls-VM för damer, kommer definiera deras relation till fotboll och samhällets relation till dem.

De kommer att ta med sig denna VM-högsommar in i sensommarens matcher, vidare in i höstens, och den kommer att prägla dem för alltid. Och ingen kommer längre att kunna se på dem med det där milda överseendet längre.

Hos dem finns inte längre något – inga strukturer, idéer, ideologier – som skiljer dem ifrån fotbollen som spel, som kunskap, som ansträngning, som kamp, som vilja, som dröm. Det där dedikerade allvaret som syns i de svenska spelarnas ansikten vid nationalsången och som när slutsignalen går också spricker upp i ett skrik är detsamma som deras.

De tar med sig sitt VM ner till gräsplätten i skogen.

De förtjänar det – samhället, klubbarna, städerna har inte alltid trott det. Saker föds – och dör – kvällar som denna.

De springer ut med fotbollen i sommarkvällen medan vi sitter kvar i stugan, de tar med sig sitt VM ner till gräsplätten i skogen, bland myggorna, där solen försvunnit bakom tallstammarna.

Runt dem en skog av ljuvligt allvar och i mitten en glänta av lycka med ett fotbollsmål i vardera änden.

 

Dan Hallemar är medarbetare på Expressen Kultur. Han driver även podcasten Staden.