Don José (John Daszak) och Carmen (Anna Larsson).Don José (John Daszak) och Carmen (Anna Larsson).
Don José (John Daszak) och Carmen (Anna Larsson).
Don José (John Daszak) och Micaëla (Anne Wik Larssen).Don José (John Daszak) och Micaëla (Anne Wik Larssen).
Don José (John Daszak) och Micaëla (Anne Wik Larssen).
Carmen och dansare i spåscenen.Carmen och dansare i spåscenen.
Carmen och dansare i spåscenen.
Krister St Hill som Escamillo.Krister St Hill som Escamillo.
Krister St Hill som Escamillo.
Dansare från Diambra kommer loss i Dalhalla.Dansare från Diambra kommer loss i Dalhalla.
Dansare från Diambra kommer loss i Dalhalla.

Dalhallas Carmen går som en dans

Publicerad

Gunilla Brodrej ser streetdance gifta sig med opera i det spektakulära kalkbrottet Dalhalla.

Det är cirka 14 grader i luften. Någon berättar att dansarna har en bastu där de kan värma sig bakom den stora utomhusscenen. Jag hoppas de har rejält med gage också.

Vi sitter kvar i transferbussen som har tagit oss från Rättvik till det gamla kalkbrottet Dalhalla. Det ösregnar så vi försöker hålla oss torra så länge det går. När uvertyren spelas blir det äntligen uppehållsväder.
Opera i Dalhalla är ett högriskprojekt för alla inblandade.
Den ideella föreningen som producerar den marginella operadelen av utbudet i det gamla kalkbrottet har nog inte råd att vara experimentella.
Därför kör de med säkra kort som "Carmen". Förra året var det "Turandot". Året innan blev det ingen opera. 2013 var det "Rhenguldet".
Det är visserligen inte helt fullsatt, men förvånansvärt många platser är fyllda av människor som är villiga att ta risken att sitta i ösregn utan paraply i flera timmar.

Göra om klassikerna

En av poängerna med att spela klassiker är ju att man kan göra om dem, tolka, leka och utmana. Historien om den fattiga cigarrarbeterskan som förvrider huvudet på korpral Don José och sedan tröttnar på honom är så sliten att den måste aktualiseras. Men här i Dalhalla får man lov att sänka kraven i respekt för att någon över huvud taget orkar genomföra opera på de här villkoren.

Solisterna, 22 dansare, 50 körsångare, orkestern, samt statister. Den lysande Dalasinfoniettan under Daniel Blendulf är tack och lov ännu anställda av Musik i Dalarna. Men jag ska inte förlora mig i de ekonomiska förutsättningarna. SVT är här och filmar och lördagens (kvällens) föreställning kommer att direktsändas till biografer runt om i landet.

"Carmen" får en enorm uppmärksamhet, trots ynka tre föreställningar.
Är det värt det?
Ja, men inte av den möjligen självklara anledningen att se och höra den uppburna och erfarna mezzosopranen Anna Larsson som gör titelrollen för första gången. Jag tycker inte att hon passar så bra för Carmen. Hennes röstkvalitet som i Mahler-sammanhang är en styrka blir här en svaghet. Klangen låter inåtvänd och rolltolkningen stannar på ytan. Tenoren John Daszaks röst (Don José) är å andra sidan lite för forcerad.
Möjligen är det meningen att Larssons Carmen ska framstå som falsk, en spelare som använder människorna runt omkring sig som brickor i spelet. Men jag blir inte övertygad om att det är avsikten.

Escamillo njuter skamlöst

Jag hittar inte regissörens, Ulrik Qvale, avtryck på uppsättningen. Utom möjligen i sättet på vilket Don José mördar Carmen. Han har tillsammans med sitt konstnärliga team valt en traditionell läsning även om Karin Sundvalls fulroliga scenkostymer signalerar nån sorts individualistisk samtid där var och en stylar sig med allehanda färgglada second hand fynd. Mest glittrar Krister St Hills Escamillo. Han njuter nästan skamlöst av att sjunga Toreador-visan och backas upp med högoktaniga schlagermoves från bakgrundsdansarna. Det passar rollen och får mig på gott humör även om det borde finnas hundra andra intressantare sätt att tolka honom.

Främst är det Ambra Succi från Bounce street company och Dalasinfoniettan som gör att Dalhallas Carmen lyfter.

Scenen på Lillas Pastias värdshus där Carmen och hennes väninnor festar med soldaterna sjuder av liv och lust. Jag blir helt upprymd av hur den akrobatiska streetdancens samtida uttryck gifter sig med Bizets spanskinfluerade romantik. Benke Rydman har banat vägen med "Svansjön" och är nu på gång med "Nötknäpparen". Den moderna streetdancen är så raffinerad idag att den behöver mer än jämna beats.

Norsk sopran gör starkast intryck

Bland sångarna är det den norska sopranen Anne Wik Larssen som gör starkast intryck. Hon spelar Don Josés flickvän Micaëla på ett självklart och genomtänkt sätt trots att hennes roll är så otacksam. Här är hon intressantare än sitt uppdrag som plikttrogen budbärare och giftaslysten oskuld. Man får verkligen en känsla av att hon har en historia och en ambition, som är större än att få gifta sig med Don José.
Och hennes röst är så övertygande och bärig och ljuvlig att man vill slå Don José i skallen för att han inte fattar att det är henne han måste älska.

Regnet fastnar tack och lov i molnen över Dalhalla den här kvällen. Mörkret tätnar över grytan. När Carmen och hennes kumpaner i förspelet efter paus kommer åkande på det upplysta grönblåa vattnet i tre roddbåtar är det precis så trolsk stämning som man förväntar sig av den här platsen.

Danserna, de som Ambra Succi koreograferat så väl med örat tätt tryckt mot Bizets partitur, i absolut samklang och synk med den dynamiska Dala sinfoniettan, framkallar känslor som inte går att sätta ord på. De presenterar en musikdramatik som gör oss både upplyfta och varma. De är Carmen upphöjt till två.

Kulturredaktionen
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Kulturchef: Karin Olsson. Biträdande kulturchef: Jens Liljestrand. Redaktör för idédebatt och reportage: Ida Ölmedal. Litteraturredaktör: Anna Hellgren. Scen- och ungredaktör: Gunilla Brodrej. Kontakt: fornamn.efternamn@expressen.se. Missa inga artiklar – följ Expressen Kultur på Facebook!

Till Expressens startsida

Mest läst i dag