Dags att uppvärdera tärnornas kollektiv

Dags för Lucia att abdikera?
Foto: Mccaren/Lnp/Rex/Shutterstock / MCCAREN/LNP/REX/SHUTTERSTOCK/IBL REX FEATURES
Rickard Söderberg skrev om Lucia på Instagram.
Foto: (C) Pelle T Nilsson

Gunilla Brodrej påminner om hur vuxenvärlden förstörde stämningen kring Luciatågen genom att börja hetsa om utseendet.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

På sociala medier flämtar fortfarande hjärtan efter det stora varuhusets reklamkampanj där en liten kille bar luciakrona.

"Jag fick aldrig vara Lucia som liten", skriver Sarah Dawn Finer idag, hon med den gudomliga rösten.

"Minns att luciamorgon bara handlar om att sprida ljus" påminner tenoren Rickard Söderberg från sitt konto.

En teaterkritiker lägger upp en barndomsbild på sig själv som lång mörk och allvarlig tärna bredvid en hälften så lång, blond och flinande Lucia med den bittra bildtexten "Blondes have more fun".

Vidriga vuxenvärld som en gång skapade denna hets. De pirriga sångkollektiven kring Lucia blev ju totalt förstörda av att olika tanter och farbröder plötsligt skulle bestämma vem som var snyggast. Bäst hår vann. Medan vi övade in stämmor och memorerade texter var det fullkomligt absurda ideal som präglade stämningen. Det är fortfarande flera lokaltidningar som arrangerar läsaromröstningar där kandidaterna får presentera sig i utsläppt hår, charmigt småpratande och så välsjungande som de bara orkar. Lions i Staffanstorp hetsade nyligen om att de inte kunde hitta någon som ville vara Lucia. Tacka för det.


LÄS MER: Alla besvikna på Lucia – trots att inget förändras

Vidrigt att vara Lucia

Och spänn av!

Det är vidrigt att vara Lucia. Varmt och livsfarligt och omöjligt att sjunga ut i rädsla för att den obekväma kronan ska rucka på sig och stearin ska strila ner i nacken. Mitt i blickfånget. Eller ensamt längst fram under en plastig batterikrans i skolsalen, föremål för allas granskning. På avstånd betraktad av de forna vännerna bland tärnorna.

Det är förresten hög tid att upprätta tärnans status. Det är det kollektivet som bör uppvärderas, välljudet som rösterna formar, ju fler desto bättre, den övertonsrika diskantklangen i romantiska arrangemang som frammanar härskaror av änglar.

Lyckan är att vara en del av detta demokratiska pärlband av tärnor, i bästa fall med en rejäl uppställning stjärngossar bakom. I lingonkrans eller glitter, den snabbaste vägen till stämning. Vem som helst kan trä på sig en sådan.

Det blir inget liv om det. Medan luciakronan har fått en helt absurd laddning. Lucia riskerar att bli utbränd om vi inte slutar att vara så besatta av hur hen ska gestaltas. Jag föreslår en ljusstake på fötter som lyser upp tärnornas matriarkat.

Dags att låta Lucia abdikera.


Följ Expressen Kultur på Facebook – så missar du inga texter


Gunilla Brodrej är kritiker på Expressen Kultur.