Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Dags att ge den här mannen ett Nobelpris!

NEW YORK-BO. Donald "Don" DeLillo föddes i Bronx 1936. I samband med hans 80-årsdag den 20 november ges romanen ut på svenska av Albert Bonniers, med titeln "Noll K". Foto: Joyce Ravid
"Zero K".
Don Delillo.

Nobelpriskandidaten Don DeLillo har skrivit en lysande elegi över mänsklighetens undergång.

Jens Liljestrand ser en chans för Svenska Akademien att äntligen belöna en amerikan.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

ROMAN

DON DELILLO

Zero K

Scribner, 288 s.

Medan jag läser de sista sidorna av Don DeLillos nya roman tänds ideligen skärmen på min mobil av nyhetsflödet. "TOTALT FLYGKAOS". En felande radar gör att flygtrafiken i stora delar av landet stoppas. Minuter senare, nästa flash: "HAVERIET". Även SJ:s tjänster ger upp, det är omöjligt att boka tåg. Oron tar, som vanligt, fart på sociala medier. Vad är det som händer? Vem ligger bakom?

Efter någon timme har det blåst över. Men nästa gång gäller flashen IS. Eller Putin, Trump, Erdogan. Eller Brexit. Eller flyktingkatastrofer. Eller smältande glaciärer, brinnande skogar, döende hav. Den flashar, pushar, flimrar; berättelsen om en sönderfallande värld.

"Everyone wants to own the end of the world" ("Alla vill äga jordens undergång") lyder inledningsmeningen på "Zero K", DeLillos återkomst som romanförfattare efter sex års tystnad, och hans mest ambitiösa bok sedan den moderna klassikern "Underworld" (1997, på svenska med titeln "Under jord" 2001).

 

LÄS MER: Undergången är nära och förfärligt vacker

Dystopiskt kaos

Den som talar - som vill äga apokalypsen, det allra sista som är möjligt att äga - är finansmannen Ross Lockhart, miljardär i 60-årsåldern och far till berättaren Jeff. Ross och hans nya fru Artis är delägare i en hyperteknologisk jättebunker i ryska Tjeljabinsk, nära gränsen till Kazakstan. Där har de i hemlighet investerat astronomiska belopp i kryonik, nedfrysning av människor efter döden i syfte att kunna återuppliva dem i en framtid med andra medicinska möjligheter (tänk filmen "Vanilla sky").

Jeff anländer till bunkern, kallad "The Convergence" ("Konvergensen") för att ta farväl av sin döende styvmor, vars kropp ska frysas ner och bevaras i de mörka valven. Besöket leder till en konfrontation med fadern, som har varit frånvarande under hans uppväxt.

Ovanför, på jordytan, pågår samtidens myllrande, dystopiska kaos som då och då sipprar ner till de videoskärmar som, till synes slumpmässigt, vecklas fram i katakomberna. Men i övrigt är "The Convergence" bortom tid och rum, närmast en symbolisk plats utan identitet, språk, förflutet eller framtid. Ett icke-varande.

DeLillos roman är en elegi över homo sapiens, skriven med ett lyriskt förtätat språk som gör varje mening till en dunkelt glittrande pärla. Den Lockhartska fader-son-konflikten är förstås en variant på Mefistofeles-dilemmat: är det bättre att leva som en enkel löneslav i en trivial och nedsolkad värld, än att acceptera erbjudandet om att få dö och återuppstå som en gud? Är det ytterst mänskliga att acceptera sin död - eller att tvärtom vägra finna sig i kroppens bräcklighet?

 

LÄS MER: Själva civilisationen läggs i terapisoffan

Nobelpriset till Don DeLillo

Sedan publikgenombrottet med "White noise" (1985, "Vitt brus" 1986) har DeLillo betraktats som ett av de stora namnen i en gyllene amerikansk 1930-talsgeneration, tillsammans med epiker som Joyce Carol Oates, Philip Roth, Toni Morrison, Cormac McCarthy, Thomas Pynchon och numera avlidne John Updike. Särskilt på senare år, i en tid formad av 11 september-attackerna, klimatkrisen och de ständiga konvulsionerna på de globala finansmarknaderna, har den snart 80-årige New York-bon klivit fram som den författare som tydligare än någon annan har fångat det postmoderna, senkapitalistiska USA.

Ingen amerikan har fått Nobelpriset i litteratur sedan 1993. Det börjar framstå som oseriöst. Nu har Svenska Akademien chansen att belöna ett författarskap som fångar komplexiteten, fragmentiseringen och poesin i vår tids hisnande avgrund.

Den nyhetsflashen ser jag fram emot.

 

LÄS MER: Två av Don DeLillos viktigaste romaner

 

Följ Expressen Litteratur och Kultur på Facebook - där kan du kommentera våra texter.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!