Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Då konsten säger sitt

Klara Zetterholm: "Utan titel".

Isabelle Ståhl finner fynd på Liljevalchs vårsalong

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

FAKTA

Liljevalchs vårsalong

Stockholm. Till 23/3.

Jag avskyr konst, tänker jag när jag kliver in i Liljevalchs kala vårsalonger och tittar på en hiskelig neongul figur sydd i ovala stoppade tygkuddar.

– Det är ett bältdjur! ropar Måns Castenfors, chef för Liljevalchs,glatt och fortsätter:

Linnea Dodli: – Det ska vara kul! En folkfest! Ett smörgåsbord! Högt och lågt! Som den här fula gubben som tittar på den här tuffa tjejen, säger han och pekar på en målning av en överviktig man med Lidl-kasse.

Alena Törnberg: Jag stirrar en stund på målningen och begrundar det vederstyggliga ordet folkfest, går sedan vidare genom videoinstallationer av kaffekoppar som slås sönder mot golvet och kvinnor som gör fruktansvärda oljud med burkar, tröjor tillverkade av kolaremmar, en trähäst i verklig storlek, fotografier av människor med hundar, en Ku klux klan-liknande tygmask med texten "kamouflage mot rädsla" och en svartvit bild av kungen med texten "Trots att du sitter på tron sitter du på arslet".

Mot litteraturen är den moderna konsten verkligen chanslös, tänker jag: den säger ju inget annat än "titta, vilken smart idé som jag designade på ett vitsigt sätt!" Föremålen står där och stirrar på mig och jag tänker att jag inte är tillräckligt insatt för att inse de djupa existentiella innebörder som gömmer sig bakom den naturgrå ytan.

Även om stora delar av vårsalongen ter sig som en mysig samling lustiga prydnadsföremål övertygar den mig till slut om konstens viktiga funktion.

Tendensen är figurativ och mer radikal. Castenfors säger till och med att de abstrakta bidrag de fick in inte höll måttet. En målning avbildar en dyster Reinfeldt i krinolinklänning, en annan föreställer två kyssande män i ett hav av ryska löpsedlar.

Romina Zomegnan: Flera bilder föreställer övergivna byggnader i tomma landskap. Många av utställningens starkaste verk har tyvärr placerats så att de lätt missas av besökarna, som Linnea Dodlis geniala remix på en totalitär propagandaaffisch och ett jobbigt sms och Klara Zetterholms drömska målning av fåglar och världshav.

Jag står hänförd inför Alena Thörnbergs "Andedräkt": ett moln vävt i fårull som svävar i luften till ljudet av samplade andetag, som ett förkroppsligande av ett ögonblick i upplösning. Jag instagrammar verket, får 19 likes på några minuter och lämnar Liljevalchs med känslan av att ha vuxit aningen som människa.