Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Cullbergs målningar är ett jordskalv och en viskning

"Koloristens mara". Foto: Per Myrehed.
"Kvinnor". Foto: Per Myrehed
Magnus Florin. Foto: STEFAN TELL / BONNIERS

Erland Cullberg målade sig igenom decennier av psykisk ohälsa. 

Magnus Florin ser en utställning där ingenting kan tas för givet.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KONST | RECENSION. Ögonblick från fyra decennier tränger sig på. Hastiga preciseringar av något sett. Bilden flammar upp och slocknar lika fort, och nya nätter och dagar far över duken. Otåligt, eftersom otåligheten är det enda varaktiga. Målningarna är monumentala, undflyr överblick. Befolkade av sneda figurer, kroknande i blåsten. Kropparna tomma, de får sina konturer av de massiva mellanrummen. De äger inget bo, ingen varaktighet, snart målas de över – redan är något trekantigt på väg in från sidan.

Erland Cullberg (1931–2012) utbildade sig vid Konstakademien och Valand i mitten av 1950-talet och insjuknade därefter i schizofreni, ”en spritt språngande psykisk förkylning” som han kallade det. Genombrottet var på Moderna museet 1986, utställningen på Edsvik har satts samman av brodern Staffan Cullberg.

 

LÄS MER – Magnus Florin: Boken om familjen Mann är en psykosberättelse

Gränslösa färger

Färgerna och kulörerna regerar, imperialistiska, amoraliska, gränslösa. Motiven förstörs så snart de börjar hävda verklighet. Bild läggs på bild, duken bemängs med ytterligare en färgtub, flera dukar samtidigt invid varann på ateljégolvet. Svårt att nå för målaren, ett kliv, spår av skosulor i färgens sega flod, därunder är ett ansikte på väg upp i den tunga duken, många kilo.

Målningarna dovt stilla som obevekliga fakta. Och samtidigt världsrekord, stenhård sensation. Barockteater med heroer i mask. Groteskt, komiskt, bara överdriften har det rätta måttet. Inte stanna tiden utan driva på den snabbare. Mysterium och trolleri, eftersom illusionen är det enda pålitliga. Altarmålningar sargade och uppluckrade av ett jordskalv.

 

LÄS MER – Nils Forsberg: Lars Lerin har aldrig varit cool

Fågelskrämman

Roller, platser, händelser: Koloristen med sin mara, Fågelskrämman (eldkvast) och Palettgreven (strålbekransad solkung). Kvinnor (närgångna med oklart ärende). En afton, en stormresa, ett oväntat möte. En viskning som viskas från svart till vitt. Det röda huset är ett huvud, ingen går in där.

Idyll och förfäran, tröst och skräck. Ansikten som växlar mellan öppet och slutet. Ögon och munnar som tunnelmynningar. Men färgens lycka.

 

 

KONST

ERLAND CULLBERG

Edsvik konsthall, Sollentuna

Till 10/6

 

Magnus Florin är författare, dramaturg och medarbetare på Expressens kultursida.

 

I tv-spelaren ovan visas det senaste avsnittet av Kultur-Expressen, denna gång med Eric Schüldt om podcastrevolutionen. Kultur-Expressen finns också som podcast.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!