Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Condoleezza Rice: No higher honor

Alla ska med. Condoleezza Rice vill inkludera fler i begreppet "us".

USA:s förra utrikesminister Condoleezza Rice har skrivit sina memoarer. Torbjörn Nilsson ser den kronologiska kartan över ett kolonialt liv.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Man behöver inte läsa den här boken. Man kan skaffa den och titta på kartan som finns före de 734 sidorna text, före förordet till och med, som är graciöst på det sätt amerikanerna älskar.

 Kartan: I norr Turkiet, Georgien, Pakistan, Kashmir. I öster Kina och Indien. Nere i söder Somalia, Sudan och Indiska oceanen. I väster Egypten, Israel samt ett obenämnt Palestina.

 Den säger allt.

 Världen i en amerikansk utrikesministers ögon.

 Allt det som hon ägnat sig åt under åren in service ligger 10 000 mil over seas. Och så säger de att kolonialismen har dött.

 Condoleezza Rice - som skriver så att det känns uppriktigt - förklarar aldrig kartan. Den bara är. Som i en fantasyroman. Alverna i västern-bortom-havet söker allierade inför slaget mot de onda kring öknarna och bergen i sydost. Det finns gamla band med vissa länder - special relationships - andra får man lirka ut på slagfältet. Sedan blir det krig.


Hon berättar kronologiskt, vilket är bra eftersom det avslöjar vad hon ägnat sina dagar åt, först som rådgivare i säkerhetsfrågor, därefter utrikesminister. I början, när hon bara är en "Vulcan", en av dem som formade presidentkandidaten Bushs utrikespolitik, är kartan något bredare. Sedan snävas den in och texterna liknar avsnitt i en sit-com. Allt upprepar sig utan att konflikten någonsin löses.

 Hon är glad när hon får lyssna på Brahms i ett välrenommerat konserthus. Hennes träning avbryts av att Hamas vinner valet i Palestina. Hon bråkar en gång med presidenten. När han väljs om sätter hon upp ett Economist-omslag med texten "Now, unite us" vid skrivbordet.

 Det blir aldrig utrett vilka "us" är. Det är nog sakens kärna.


Condi nämner anekdoten i ett sammanhang där en Yale-historiker har sagt att hon aldrig ska glömma hur beroende världen är av USA, och en fransk diplomat har tackat för allt som USA har gjort efter 11 september. Hon vill inkludera fler än amerikaner i detta "us". Västern mot resten. (Resten som i de elaka på den där kartan.)

 Ibland går det, ibland inte.

 Det är en gammal värld hon berättar om. Den har tjänat oss i många år och går säkert under, tids nog. Hon skriver inte om det som kommer sedan.

 Hon har en magisk 50-årsfest. Den var det kul att läsa om.


Torbjörn Nilsson

kulturen@expressen.se


 Torbjörn Nilsson är politikredaktör på Fokus.

FAKTA

MEMOARER
CONDOLEEZZA RICE | No higher honor: A memoir of my years in Washington | Crown Publishing, 734 s.