Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Claes Andersson var en snäll renässansman

Claes Andersson.Foto: Niklas Sandström/Förlaget
Nina Lekander.Foto: Jurgen Henkelmann/Imagebroker/REX / Copyright (c) 1995 Shutterstock. No use without

Poeten, psykiatern och politikern Claes Andersson är död.

Nina Lekander skriver om en finlandssvensk renässansmänniska. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Man kan inte annat än tycka om den som betitlar en diktsamling med ”Det är inte lätt att vara villaägare i dessa tider” (1969). Alltså finlandssvenske Claes Andersson, som har Wikisajter på bland annat arabiska, engelska, turkiska, skotska och baskiska. Trots att åtminstone jag har upplevt honom som så jordad i lilla Helsingfors.

Och rörd blir en av Claes Anderssons Facebooksida, som nu svämmar över av sorg, glädje och beundran. Någon citerar dessa 80-talsrader: ”Den som inte har sorgen har aldrig förlorat / någonting, aldrig ägt någonting. Smärtan och försoningen / finns inte hos den som aldrig har haft sorgen.”

Är som rikssvensk inte bekant med tonsättaren Kari Rydman, men nu ser jag att denne har tonsatt och sjungit in den skamlöst romantiska, lätt anaforiska och rytmiskt repetitiva antologipärlan ”Etude för sommarvind”. Hon, hår, går, vinden och ”älskar”: lyssna på Youtube! Och på Sarah Riedels version av den.

https://www.youtube.com/watch?v=GDlNe5FcRrg

Men hur kunde jag vara så butter om Anderssons ”Dessa underbara stränder, förbi glidande” i en jämförelse med vår yngre Mats Söderlunds ”Stillhetens sträckta halsar” 2002: ”Han håller sig inom ett konventionellare format till sina väl beprövade retoriska figurer: antiklimax, paradox, kiasm, katakres och – naturligtvis – ironi.”

Och så vidare, för hela 17 år sedan: ”Efter en svår operation i en sal på lasarettet fortsätter diktarens ’hjärta att dansa för livet’, det som ’tar slut just när vi lärt oss älska det’ - även om vi här har att göra med en som inte ’ger upp i sista taget’.”

Så var denne man förutom författare såväl psykiater som politiker, jazzpianist och fotbollskille. En renässansmänniska som i allt tycktes utstråla snällhet och humor parad med skärpa och filosofisk touche; vilket påminner mig om min ungdoms lyriska kärlek till norska Jan Erik Vold i samma ålder. Må hans ”Ingentings bjällror” nu klinga för Claes Andersson, med snällheten som ett extra ess uppe i ärmen.

 

Nina Lekander är författare och medarbetare på Expressens kultursida. Hennes senaste bok är ”Trosbekännelser”