Nycirkusens korta historia går tillbaka på gatuteater, fysisk
teater, karnevalsupptåg och procession. Och på traditionell cirkus, till vilken nycirkusen befinner sig i ständig dialog. Men nycirkusen vill berätta något om livet och människorna, den är poetisk, lekfull, musikalisk och stämningsfull och inte bara en imponerande (och till och med fantastisk) uppvisning i olika färdigheter.
Bland de äldsta nycirkusarna i världen är Cirque du Soleil från Québec i Canada, numera så framgångsrik att man bildat flera filialer, den senaste i Las Vegas. Men vi glömmer inte vårt ursprung i gatans teater, säger man, och arbetar också med sociala projekt. Cirque du Soleil är som scenkonst storskalig och ett exempel på scenisk stordrift. På sitt första sverigebesök visar de Delirium på Globen, en jättelik föreställning, mycket teknisk och med mainstreammusik. Kvällens skickligaste artister är nog
videokonstnärerna som med animeringar, mixningar och flerfaldiga projektioner i överväldigande storlek ramar in de små människoartisterna i en bildmusical med akrobatnummer. Den lilla vanliga människan som söker bland sina drömmar är självklart en man, Bill, som svävar genom rymd och hav, in i afrikansk dans och ut genom brasiliansk karneval. Den röda tråden är milt sagt luddig, konventionell och dessutom kvasifilosofisk.
Olyckligtvis kommer jag att tänka på drömfångare, en gång starkt mystiskt laddade föremål som i dag hänger masstillverkade i turistshopar. Här finns ett anslag av äkta laddning och en bildens träffande magi och poesi, men tyvärr sjunker de undan i en rätt jämntjock myckenhet av pyttesmå människor och jättelika bilder. Dessutom nästan helt humorfri – avancerad clownkonst är annars en av nycirkusens bästa grenar.
Några artister lyser sig dock igenom flödet som Irina Akimova, som glittrar ikapp med rockringarna, som hon fabulöst och som på lek snurrar runt hela sig. Men varför just där och då? Namnet Delirium känns som ett trick för att kunna stoppa in allehanda bländande nummer i en fullmatad show. De blir just bara nummer i en revy – det som nycirkusen ville undvika.