Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Burton gör melankolin till den inre världens teater

Magnus Florin. Foto: STEFAN TELL / BONNIERS
Robert Burton (1576/77-1640), porträtterad av Gilbert Jackson. Foto: BRASENOSE COLLEGE
Bokomslag. Melankolins anatomi. Foto: ATLANTIS PRESSBILD

Robert Burtons ryktas ha begått självmord för att få sin dödsdag att passa den astrologiska förutsägelsen.

Magnus Florin läser en melankoliker som tycktes njuta lyckligt av sin nedstämdhet.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION | PROSA. För de gamla grekerna var människan en känslig blandning av kroppsvätskor och mest besvärlig var den svarta gallan som kunde orsaka svårmod bortom denna världen – melankoli. Men plågan ansågs också ha märkvärdiga kvaliteter – extatisk klarsyn och genialt skapande. Var inte de främsta statsmännen och diktarna melankoliker? 

”Vem är inte galen? Vem är fri från melankoli?” Karin Johannisson valde mottot till ”Melankoliska rum” (2009) från Robert Burtons ”Melankolins anatomi” (1621). Båda skrev melankolins kulturhistoria, från var sin utsiktspunkt i tiden. 

Albrecht Dürers ”Melankolien” (1514). Foto: © ERIK CORNELIUS / NATIONALMUSE / © ERIK CORNELIUS / NATIONALMUSEUM 2011

För Burton var melankolin destillatet av samtliga mänskliga olyckor – annat var myggbett i jämförelse. Merparten av livet ägnade han åt sitt verk, vidgat i nyutgåvor på slutligen 1300 sidor. Nu finns det på svenska i urval och översättning av Arne Melberg – en ljus och munter läsning.

Boktiteln vinkar till 1500-talsläkaren Andreas Vesalius, anatomins grundare som rapporterade från en okänd kontinent, människans fysiska inre. Burton företar en liknande dissektion, med nytta i sikte. Melankolin är mestadels ett resultat av isolering och lättja, och botas bäst med arbete och raska promenader. Men verket beundras inte för sina kurförslag och sitt strama vetande, utan för sina många avspända avvikelser från ämnet. Dissekeraren blir en osystematiskt nyfiken iakttagare av allt möjligt under himmel och jord, varnande sin läsare: ”Du själv är den jag skriver om”. 

Allra helst sysslar han med melankolin som inbillningarnas åkomma. Den drabbade vill inte bli botad, njuter lyckligt av sina luftslott och ler inåtvänt i sin inre värld som kan vara en hel teater. Det är nog Burtons självporträtt.

Jag läser Melankolins anatomi som ett litterärt verk, skrivet av en fantasins anatom, medicinaren Vesalius ympad samman med Roland Barthes och Jorge Luis Borges.

 

PROSA

ROBERT BURTON

Melankolins anatomi

Urval och övers. Arne Melberg

Atlantis, 255 s

 

Magnus Florin är författare, dramaturg och medarbetare på Expressens kultursida.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!