Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

"Bullens pilsnerkorv – fast i litterär tappning"

Leif GW Persson.Foto: Olle Sporrong
Leif GW Persson.Foto: Cornelia Nordström

Leif GW Perssons otrevliga kommissarie är en anslående hybrid av Sherlock Holmes och Donald Trump.

Per Svensson läser den nya boken i serien om Evert Bäckström och möter författaren som tioårig mästerdetektiv.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

ROMAN

LEIF GW PERSSON
Kan man dö två gånger? En roman om ett brott
Albert Bonniers, 492 s.

En konserv av fabrikatet Bullens pilsnerkorv spelar en viss roll i Leif GW Perssons nya kriminalskröna. Den anrika charkprodukten skulle också kunna tjäna som sinnebild för romanen som sådan: Fryntlig framtoning. Hög nostalgifaktor. Lättuggad. Något lös i köttet.

För den som är närmare bekant med Bullens sortiment kan jag berätta att "Kan man dö två gånger?“ i kvantitativt avseende är den litterära motsvarigheten till den stora burken, den som rymmer hela 40 korvar.

Haken här är att Leif GW Persson bara har ett enda mysterium att fylla burken med, det som presenteras redan i romanens titel, och därför drygar ut innehållet med blandat dödkött av varierande kvalitet.

Kommissarie Evert Bäckström är förvisso en anslående skapelse, en hybrid av Sherlock Holmes och Donald Trump. Men här får han äta något för många hälsovådliga krogluncher, sänka aningen för många supar och åtminstone ett par gången för ofta lyckliggöra kvinnor med "supersalamin". En romanfigur som har en så pålitligt opålitlig moral som bocken och fylltratten och skolkaren och frossaren Bäckström blir i längden lika tröttande som ett omutligt dygdemönster.

Nu finns det ju ändå som tur åtminstone två komplicerande sidor hos denne grodkung från Solnapolisen. Han är en obegripligt framgångsrik mordspanare. Och han har en sentimental sida. Den yttrar sig i ett ömsint och kollegialt umgänge med den tioårige granngrabben Edvin, en lillgammal pys som rymt från rollen som springschas i någon fyrtiotalsfilm och nu aspirerar på en framtid som detektiv av Kalle Blomkvist-typ,

 

LÄS MER: Leif GW Persson: "Jag vet några som hamnar i helvetet"

Leif GW Perssons mansplaining

Det är Edvin som sätter i gång historien i "Kan man dö två gånger?" genom att hitta ett kranium på en öde och ogästvänlig ö i Mälaren.

Det är detta kranium som tvingar fram frågan om det är möjligt att dö två gånger. Bäckström och hans medarbetare har nu att hantera en deckargåta av den typ som var vanlig på Baker Street kring sekelskiftet 1900. Med avstamp i tsunamin i Thailand 2004, och mot bakgrund av samtida DNA-baserad identifieringsteknik, konstruerar GW Persson en variant på "det slutna rummets problem": Hur förklara att det omöjliga måste vara det enda möjliga alternativet?

Spännande fråga. Men den kräver tyvärr också ett spännande svar.

Jag tillhör sedan länge Leif GW Perssons fanklubb. Inte trots, utan mest för, att han så konsekvent hyllar principen "tell, don't show". Han berättar och förklarar och avslöjar vad hans personer egentligen tänker lika ogenerat som Bäckström ljuger och öser ut sig fördomar. Mansplaining? Jag hör vad ni säger, men här talar vi om en helt egen genre: Perssonsplaining.

 

LÄS MER: Nej, Leif GW Persson mansplainar inte i "Veckans brott"

Berättande på tomgång

Men i "Kan man dö två gånger?" går berättandet ovanligt länge på tomgång. Och när det till slut kommer i gång, efter drygt halva romanen, får det något pliktskyldigt över sig. Intrigen måste vecklas ut. Fallet ska lösas. Den ena lyckliga slumpen efter den andra får hjälpa både Bäckström och Persson i mål.

Det mest spännande blir till sist att fundera över en annan identitetsfråga. Hur mycket av sig själv har Persson, som inte saknar självironi, projicerat på det nationella brottsoraklet Bäckström?

Att Edvin är ett porträtt av författaren som ung mästerdetektiv fattar man utan att behöva koppla in några små grå celler på fallet. Det är ju klart som pilsnerkorvspad.

 

FOTNOT. Leif GW Persson framträder i Expressens monter på Bokmässan på söndag klockan 14:00.

 

Per Svensson

Kulturen@expressen.se 

Leif GW Persson är krönikör i Expressen. Därför recenseras boken av Per Svensson, kritiker och medarbetare i Sydsvenskan.