Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Broderar ut sin ideologi

Riitta Vainionpää, "Då och nu".
Nils Forsberg suckar över en nyliberal konstdebattör med Newsmillkonto.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Bemötandet av årets vårsalong på Liljevalchs liknar inget jag kan erinra mig. Bo Madestrand (DN 29/1) och Mårten Arndtzén (Kulturnytt 31/1) är positiva och själv blir jag mer och mer säker på att det är den bästa salong jag sett på Liljevalchs på 15 år. Juryn har inte försökt ersätta salongens folkliga själ med konsthögskolekonceptualism – men inte heller låtit dasshumor, ohämmat glädjemåleri och trädgårdstomtar göra den till utställningarnas svar på Göta kanal-filmerna.
På några ställen, som i Knutte Westers film om den utvisade kosovoalbanske nioåringen Gzim, anas siluetten av något som kunde blivit en Modernautställning med större relevans i höstas.

Men en som inte är glad är Fredrik Segerfeldt, nyliberal proffsdebattör med          Newsmill-konto. En detalj (”En tysk man gillade inte heller sjuka”) i Riitta Vainionpääs stora broderi om sjukförsäkringssystemet får honom att i falsett kräva att Liljevalchs drar tillbaka ”skiten”. Newsmill.
Hade han ägnat aningen mer tid åt konstnären och hennes verk och inte varit så ideologistyrd – eller kanske bara intresserad – skulle han kanske ha sett konturerna av ett livsöde vars like han knappast hittar hos sina Timbrovänner.
Att människor som Vainionpää, som saknar mycket och framför allt pengar, någonstans 2011 kan få en liten plattform i offentligheten (och uppskattning för något de skapat!) är vackert, för det visar att något finns och fungerar. Vi kan kalla det empati och medmänsklighet.
Som det står med allra störst bokstäver på Vainionpääs mastodontbonad:
”Varför sparka på de som redan ligger ner?”

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!