Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Bröd och gallerior

Salalah Gardens Mall.

Omanska vykort/2: Vad händer när den omanske sultanen dör? undrar Stefan Ingvarsson.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Salalah bär drag av Los Angeles. Låga hus omslutna av berg och ocean, mat som serveras genom bilfönster, inga trottoarer, ingen kollektivtrafik och vägarna kantas av palmer. Min reskamrat och jag betraktas som vettvillingar när vi är ute och går. Till och med de indiska gästarbetarna på sina cyklar synar oss misstänksamt. Då och då väcker vi medlidande hos någon omanier som bromsar in en vit jeep och frågar om det har hänt något, om han kan skjutsa oss någonstans.

Att möta omanier är annars inte helt lätt. Starka neonrör lyser upp hundratals butiker och restauranger som sköts av gästarbetare från Kerala eller Pakistan. Men sedan de tidigare gångerna vi har varit här har en sak förändrats: Salalah Gardens Mall.


I de blankpolerade marmorgångarna stöter vi ihop med den shoppande omanska över- och medelklassen i fotsida dischdaschor och svarta abajor som släpar i marken.
De talar perfekt engelska, har ofta studerat i väst eller i Egypten. Men väl tillbaka inordnar de sig i traditionella släktregler och accepterar sultanens envälde. Till och med de stora proteströrelserna mot korruption som följde den arabiska våren bedyrade sin lojalitet med monarken. Varför kräver man inte mer?

Då den nuvarande sultanen avsatte sin far i en palatskupp 1970 var Oman ett av de minst moderniserade länderna i världen med tio kilometer asfalterad väg, tolv läkare och två grundskolor. Därför har omanier påmint lite om 50- och 60-talets svenskar: allt gammalt påminner om svunnen fattigdom, allt modernt är bra.


Varför skulle man ifrågasätta en politik som lyft landet till ett av de rikaste i regionen. Vill vi ha det som grannarna i Jemen? Nämner man landets repressiva politik börjar de genast göra jämförelser med saudierna: ser ni inte hur liberala vi är i jämförelse?

Kanske kommer grannländernas avskräckande exempel och shoppingcentrets palatsliknande sovrumsinredningar, guldkantade toaborstar och oändliga mängder skor att hålla de unga utbildade, unga omanierna nöjda med sin lott i några år till. Men vad händer när den barnlöse sultanen dör?