Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Brittisk tänkare är SD:s nya husfilosof

Roger Scruton.
Mattias Karlsson (SD).
Foto: Sven Lindwall
Jimmie Åkesson (SD).
Foto: Ann Jonasson

I helgen föreläser en av västvärldens mest kända konservativa tänkare på Sverigedemokraternas framtidskonferens i Västerås.

Johan Anderberg berättar hur Roger Scruton blev Mattias Karlssons favoritfilosof.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Den ur offentligheten förvisade komikern Kringlan Svensson sade en gång att diskussionen om Sverigedemokraterna har börjat likna en vinprovning. 

Precis som när en vinkännare med smackande läppar yttrar sig om fyllighet, strävhet, sötma och balans saknas något väsentligt i analysen.

För ingen skulle ju dricka vinet om det inte innehöll alkohol. Utan ruset skulle ingen jävel bry sig om huruvida flaskan kom från en slätt nedanför italienska Alperna eller en kväverik åker i södra Frankrike.

Invandringsmotståndet har varit Sverigedemokraternas alkohol – ett behagligt och lagom ofarligt nervgift som fått kunderna att komma tillbaka, vecka efter vecka, val efter val.

Men det måste ju finnas något mer.

Sverigedemokraternas historia de senaste åren kan beskrivas som en kamp för att definiera de egenskaper – förutom etanolmolekylerna – som ska finnas i drycken.

Det är en kamp som chefsideologen och riksdagsgruppledaren Mattias Karlsson har gått segrande ur.

Först rensade han ut några dussin förvirrade själar i landets kommunfullmäktigeförsamlingar som trott att partiet var en billig platta starköl. Sedan tog han tag i de pretentiösa unga män i SDU som fått för sig att de gillade dyra whiskysorter.


LÄS MER: Så fräter SD sönder demokratin

Roger Scruton på talarlistan

När partiet på lördagen träffas för en utvecklingskonferens i Västerås har Mattias Karlsson burit hem en knarrig trälåda Château Margaux. 

På talarlistan står en av den europeiska kulturkonservatismens fixstjärnor – den brittiske filosofen Roger Scruton.

Författaren, kompositören, landskapsskötaren, organisten, ja mångsysslaren Scruton, är mest känd för att ha myntat (egentligen omdefinierat) begreppet ”oikofobi”. Det syftar på vad Scruton ser som en konsekvent nedvärdering av den egna nationen och dess kultur. I nästan allt nytt (med några undantag, som i Metallicas ”Master of Puppets”-album) ser han kunskapsrelativism och estetiskt förfall. I EU ser han ett omänskligt monster, besatt av att förstöra Storbritannien. I Michel Foucault ser han den ansvarige för en retorik som legitimerar och glorifierar det destruktiva i människan. 

Hans motvallstänkande har hittat sin publik. Trots att han lever i något slags intellektuellt utanförskap i Storbritannien är han ständigt refererad och ständigt intervjuad. I Sverige ges han ut på förlaget Atlantis och han var för några år sedan inbjuden till Ax:son Johnson-stiftelsens årliga Engelsbergskonferens.

Det vore lätt att dra slutsatsen att Sverigedemokraterna med bokningen av Roger Scruton nu tar hem sin största normaliseringsskalp – att de snott ännu en karaktär från den etablerade högern. Det skulle kunna ses som ett led i samma process som när den borgerlige debattören Dick Erixon nyligen blev redaktör för partiets tidning Samtiden, eller som när partiet försökte locka till sig DN-chefredaktören Hans Bergström till sitt medieprojekt.

Om det inte vore för att dragplåstret alltid så villigt talat inför alla som velat lyssna.


LÄS MER: Hans Bergström ger trovärdighet åt SD

Talade inför Vlaams Belang

När Roger Scruton 2006 tackade ja till att tala på det belgiska högerpopulistpartiet Vlaams Belangs blev det ett jävla liv i hemlandet, men efteråt tystnade kritiken. Inte för att han i sitt tal tog avstånd från sina värdar – det gjorde han inte –  utan kanske för att besöket trots allt låg i linje med vad Scruton skrivit om att en livskraftig demokrati är en fantastisk gåva ”som lagts vid mänsklighetens fötter”.

Det är egentligen inte så konstigt att Roger Scruton är Mattias Karlssons favoritfilosof, det är ingen intellektuell posering, inget fejkat intresse för ett dyrt rödvin. Roger Scruton skulle förmodligen inte använda Mattias Karlssons ord om en ”kastrerad” svensk borgerlighet, men det ligger nära hans egna tankar om den ”föraktfulla avspisningen” av ”den västerländska civilisationens högkultur” som Scruton tycker att europeiska och amerikanska intellektuella ägnat sig åt under efterkrigstiden.

Men det Scruton delar med Sverigedemokraterna är framför allt en underlig motsägelsefullhet i synen på denna västerländska kultur. För bland de fantastiska gåvor som Scruton tycker att mänskligheten fått räknar han också den ”mästerliga teknologin”.


LÄS MER: Sverigedemokraterna drömmer om finrummen

Roger Scruton kommer undan

Demokrati och teknologi – det borde vara omöjligt att vara konservativ och samtidigt upphöja dessa gåvor. Det ligger trots allt något inneboende föränderligt i de båda. Varför just 1950-talets Sverige (som i Sverigedemokraternas idévärld) eller det sena 1800-talets England (som hos Roger Scruton) representerar civilisationens höjdpunkt är inte lätt att leda i bevis.

Roger Scruton kommer ofta undan med det. I hans lönlösa försvar för en svunnen tid finns en romantisk sentimentalitet. Den är på något sätt vacker.  

Men där finns också en rädsla. Och där möter han Sverigedemokraternas ideologi. På senare tid har Scruton blivit allt mer besatt av radikal islamism. Det är han inte ensam om, men när han skriver att den är ett hot mot västvärlden blir han oförståelig. Är västvärldens demokrati på riktigt ”hotad” av radikal islamism, eller blott omskakad?

Är den verkligen inte starkare än så?

Här fastnar Scruton i samtidens uppförstorade nyhetsrubriker. Samma intellekt som med lätta ord jonglerar civilisationers korsbefruktande och sekellånga filosofiska diskussioner stelnar i sin egen tid.

Den tid han annars så lätt ser igenom. 


Följ Expressen Kultur på Facebook. Där kan du kommentera våra texter.