Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Bra sex gör ingen roman

"Hjärtat är bara en muskel är Kristofer Ahlströms tredje roman.Foto: GABRIEL LILJEVALL / FORUM
"Hjärtat är bara en muskel."

Kristofer Ahlström är en gudabenådad stilist och "Hjärtat är bara en muskel" är inget undantag. Ulrika Knutson stör sig ändå på logiska luckor i berättandet.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

"Jag har lärt er att älska /

Vill ni nu veta hur man tillfrisknar?" 

Dessa rader av Ovidius har Elisabeth skrivit upp på sitt kollegieblock, med tillägget: "Det var inte mycket hjälp". Hennes passion med Isak har för länge sedan nått the point of no return. Bara döden kan skilja dem åt, och döden gör sitt bästa. Kanske hjälper det, kanske inte.

 

LÄS MER – Malte Persson: Därför är det så svårt att skriva om bra sex 

Vampyrer

Kristofer Ahlström är en gudabenådad stilist, och det säger en hel del att sexscenerna är bäst. Så brukar det inte vara. Men han kan verkligen skildra kärlekens fysiska alkemi, där de älskande vill blanda blod, svett och tårar, utan att det blir larvigt. Bara de älskande vet hur en kittling går över i tortyr, att kärleksbetten påminner oss om vampyrers vanlighet.

Omärkligt övergår lust i olust. Svartsjuka, misstro, vanmakt smyger sig in i relationen, inte bara mellan Elisabeth och Isak utan också mellan Berättare och Läsare. Vem är det egentligen som berättar, och vem kan man lita på? Vad skiljer poesi från PR, kärleksförklaringar från manipulation? Det är tänkt att vara otäckt, och är det också. Vad skiljer kärleken från psykosen? Skickligt balanserar Kristofer Ahlström även på den gränsen.

 

LÄS MER – Nils Schwartz läser Kristofer Ahlströms andra roman 

Busschaufför

Men små saker stör mig, små saker som inte borde vara betydelsebärande. Som sättet Elisabeth beskriver sin egen magra, kantiga kropp, liksom utifrån. Gillar hon den eller gillar hon den inte? Det är oklart. Jag undrar också varför denna poesiläsande unga kvinna börjar köra buss? Personlig läggning? Försörjning? Det spelar ju ingen roll, eller gör det? Jag kan inte se henne bakom ratten. Alltså undrar jag varför författaren alls har placerat henne där.

Det här är småsinta invändningar, men en riktigt bra roman tystar den sortens protester. Eftersom Kristofer Ahlström har det mesta som krävs av en riktigt bra författare så är det bara att önska honom välkommen tillbaka.

 

ROMAN

KRISTOFER AHLSTRÖM

Hjärtat är bara en muskel

Forum, 278 s.

 

 

Ulrika Knutson är kulturjournalist och medarbetare på Expressens kultursidor.