Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Bra många brandtal

Transan i centrum. Foto: Nina Ramsby

Stefan Ingvarsson om en uppvisning i transaktivism.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

teater

Ett uppror! The transgender version

Regi Aleksa Lundberg

Unga Tur på Teater Tre, Stockholm

Speltid 1.5 t.

En ung kille som är sinnebilden av vanligheten, normens mittpunkt, har hamnat i en lägenhet med tre transkvinnor. Det kan vara en efterfest eller så kan de ha stämt träff på nätet. Vi vet inte så noga. Två av tjejerna ratar han för att det går att se att de inte "är riktiga". Men den tredje kan han inte släppa med blicken. Hennes kropp fascinerar och skrämmer honom. Han är rädd att den ska ändra honom, dra skam över honom. Vanhedra honom.

Scenen är enkel, men samtidigt intrikat. För även om det mycket konkret handlar om just en transkvinna och hennes upplevelse med en man, eller många heterosexuella transkvinnors upplevelser med män, så är det samtidigt en scen som handlar om de flesta andra heterokvinnor också. Om hur det är att vara kvinna i en sexuell situation med en man.

 

Gudarna ska veta att det inte är ofta som erfarenheter berättas ur ett transperspektiv, så det hade varit helt befogat att rikta in sig helt på det specifika, det som skiljer. Men den här scenmanifestationen för mänskliga rättigheter försöker att hålla alla dörrar öppna och få oss att fatta hur olika sorters exkluderingar samverkar. Hur transfobin är det yttersta uttrycket för kvinnoförakt. Hur allt förakt mot förment svaghet hänger ihop med rasism.

Halvvägs in i föreställningen slår det mig att just så här självklart skulle ett inkluderande sammanhang kunna vara, utan att tappa fotfästet i en enskild erfarenhet.

Tyvärr får föredraget och brandtalet dominera lite för mycket, vilket är synd eftersom de gestaltade inslagen är starka, välspelade och mångbottnade. Stefan Skärlund ger sig fan på att publiken ska ha obesvarade frågor med sig ut från salongen. Han och Anna-Karin Håkansson lyser på scen.

Efter att ha sett denna uppvisning i samlad kamp för jämställdhet och rättvisa skäms jag över alla de gånger då feminister eller hbtq-aktivister har skjutit transfrågorna åt sidan för att de krånglar till det, för att hålla tydligt fokus. För att annat är viktigare. Regissören Aleksa Lundberg har visat oss att en feminism utan trans- och homofrågor bara skjuter föraktet vidare mot andra grupper.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!